Det är svårt som kille att greppa denna obeskrivliga smärta som ett litet knyte i magen kan skapa!
Laila har varit mycket orolig för just förlossningen men nu när vi är där så är hon lugnare än Gibraltarklippan vid grov kuling.
Jag måste även påstå att jag själv är väldigt lugn!
Jag trodde nog att jag skulle vara sen hysteriska typen som skulle ramla runt där hemma och försöka samla ihop alla nödvändigheter i ren panik och förvirring men icke, Micke!
Jag gick upp när Laila började få värkar utan att slå huvudet nån hylla, jag samlade ihop alla saker, inklusive Laila som började få tätare och tätare värkar, jag körde fram och fixade iordning bilen inför avfärden mot BB och fick dit oss alla både hela och rena!
Nu är det bara att vänta. Laila har grejat både droppnålen och en massa akupunkturnålar utan problem, trots att hon är nålrädd!
Man har en stark kvinna, det kan man ta gift på men det är klart att det är jobbigt att ligga med extrema värkar i täta intervaller.
Nu väntar vi och så får vi se vad Gud (alltså jag) har gjort för litet liv som kan trilskas så redan i magen!
Här e världens starkaste tjej! En mer stolt och blivande far får man leta efter med ljus och lykta!
- författat på burlins mobila enhet
Heja, heja, heja! Snart är mödan värt besväret och ni kommer hålla ett underverk i era händer. Kram!
SvaraRaderaJa, helt säkert! Man står lite handfallen eftersom man själv inte har något annat än enorm kärlek och empati att bidra med. Det kanske räcker ändå =)
SvaraRadera/burlin
Heja Laila <3 och du med Micke! Hoppas allt går bra nu. Love u. Pussar från oss alla 3 en trappa ner.
SvaraRadera