Vi spelar in en lång skiva, hela 14 spår med 7 synder och 7 dygder! Det släpps en låt varannan vecka och alla kan såklart ta del av låtarna på vår hemsida www.dcp.nu, youtube och facebook! Danny Stacy kör sköna artworks till varje låt så att det finns videoklipp till varje nysläppt låt!
Tillbaka till gårdagens filminspelning.
Vi hade ett filmteam på två proffsiga killar som hade manus och screenplay och hela biten!
Vi skulle klä oss i tidsenliga militärkläder, eftersom videon utspelar sig under andra värlskriget.
Kläderna var från diverse militärbodar, internetköp, ihopsamlade vapen och hjälmar med mera.
Jag dök upp lite senare än utsatt tid så jag fick ta de kläder som var kvar, bland dem ett par gamla militärstövlar som sett minst två krig innan de fick känna på mina fagra fötter.
Påklädd och klar för tagning började vi med en scen där vi skulle springa ut på ett fält bland en massa krig, förintelse och fiendesoldater. Jag fick rollen som befäl så jag skulle leda min sargade lilla trupp till skydd och det blev en del tagningar hur vi sprang ur olika kameravinklar. Efter ganska mycket springande så började min högra häl att svida nått djävulskt. Vi breakade och satte oss för att kika in vad som skett med min fot, vi hade ju inga skarpladdade vapen så det var ju inget krigiskt så att säga.
Djup nere i högerstöveln kikade tillslut en vass spik anklagande upp mot oss, alltså skadeorsaken.
Jag hade fått en ganska sargad hälundersida så jag fick lägga mig ner i gräset medan mina mannar började ta hand om såret.
Med hjälmen under nacken och en liten gnutta sol mitt uppe på himlen var det ganska skönt att ligga där och bli ompysslad men däremot kände jag att jag blivit törstig av allt springande under förmiddagen.
Jag bad om vatten och fick en liten dunk som jag girigt slog korken av och satte mina torra läppar till dess mynning.
Till min förvåning smakade det jag fick i munnen inte ett dugg som vatten utan något tjockare, sötare och med en aning kemisk touch.
Jonas (en av de medagerande mannarna i min trupp) läste på etiketten och ropade
- "Men det här är ju rökmaskinsvätska!"
Vi hade ju med oss en rökmaskin som skulle ge mer känsla av krigsskådeplats och den kräver en viss vätska för att skapa röken som den spyr ut.
Det var alltså just denna vätska som jag drack i tron om att det var vatten!
Eftersom jag ganska kvickt kände på smaken att att det inte var vatten så svalde jag inget utav det utan spottade ut den fräna vätskan i gräset och började skrika om "Vatten!", "något att skölja bort skiten med!" och så vidare.
Jag sköljde ett antal gånger och kände direkt hur jävla fånigt det måste se ut med mig liggandes där med högra foten bar, stödd på den riktiga vattendunken och med en enormt påtaglig grimas av avsky i hela ansiktet.
Som tur var hann mina kära kamrater ta ett antal kort och filma hela incidenten ordentligt innan vi skrattat klart och istället återgick till att spela in alla scener.
Resten av dagen förflöt smärfritt (hälen var nu välinlindad i bandage och iklädd en ny strumpa) och förutom att vi gjorde många bra och verklighetstrogna scener så hade vi alla jävligt roligt hela tiden!
När jag kom hem blev det många "krigshistorier" och anekdoter som drogs mycket yvigt och målande för min stackars förkylda och höggravida tjej som tyckte jag varit väldigt snäll som lämnat henne ensam hemma hela långa dagen.
Efter att ha duschat både länge och väl för att få bort all smuts, svett, fejkblod och små kryp tog det inte många sekunder innan man somnade in för en hel natts oavbruten sömn. Ridå!
Så, jag vill tacka Daniel och Pär som skötte filminspelningen, Zwölfgang, Älgmartin, Scumboy, Deamus, Axl, Dolphen, Jonas, Hanna och Danny Stacy för enormt bra skådis- och statistinsatser!
Jag hade en jävligt bra dag, med jävligt bra människor och ni kommer alla att bli
ihågkomna av mig!
"...We few, we happy few, we band of brothers;
For he to-day that sheds his blood with me
Shall be my brother; be he ne'er so vile..."
/Eders tacksamme burlin
Fett!
SvaraRaderaMycket fett tom!
SvaraRadera