Frågor om saker som det inte finns några svar på
Tankar som vi tänker som inte går att ta på
Vem vet hur det kan kännas, bli förpackad och brännas
och lämnas åt saker som vi bara fantiserat om
Hur kan det va och hur kan det slutligen bli
Vi vet inte mer än nyss vilken myt vi hamnar i
Är det mörker vi famlar i för att ständigt få existera
Som dimma, som havet, som himmel, jord och med mera
Passera i tystnad och hoppas på att någon ser
Ge dig in i dimensioner och visioner där ingen ler
Åt din ankomst eftersom du inte längre finns
Du minns deras värld, dom minns dig men du försvinner
In i baktankar som påminner om att tiden rinner
Längre bort, längre ner, vi kan allt men aldrig greppa
Ögonblick som kärlek starkare än några band
Ett farväl kan vara kort, ett farväl kan vara för gott
Kysser din hand en sista gång, vi anar inget ont och illa
Omfamnar din egen själ, det som förr fanns ligger nu stilla
Bland björkris, ängar och blommor vilar allt som är och var
Jag undrar hur mycket av mig kommer alltid att finnas kvar
När jag möter den man som vi alla känner till
En man vi alla möter vare sig vi vill
eller inte vill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar