Burlins dikter

Det stora skeppet

Det stora skeppet

Med svarta segel

Väntar stilla

På vattnets spegel

En ensam hamn

Långt bortom

För skeppets

Sista avgång

En enkel resa

För alla dom

Betala, kliv ombord

Se er aldrig om

När vi sätter kurs

En sista gång

Skall vinden spela

Vår sista sång

En melodi

På öppet hav

En ceremoni

Vid våran grav

Där sista vilan

Går i kvav

Stannar vi

Och kliver av

  

Vi färdas till den andra sidan

Lämnar allting bakom oss

Ett ingenting

Ser du mig så spring

Ser du mig, ett ingenting

Förmodligen går du

Igenom mig, itu

Så om du hör min röst

Stenen i mitt bröst

Är jag inbillningen i dig

För du finner inte mig

Jag är ett ingenting

Ser du mig så ring

Klockors klaganden

Dör i antaganden

För jag finns inte till

Mest för att ingen vill

Veta av någonting

Som är ett ingenting

Smärta (Tolkning av NIN "Hurt")

Jag har gjort mig själv illa

För att se om jag kan känna

Blodet flyter stilla

Men min värld vägrar att rämna

Nålen sticker djupt

I ett igenkännande hål

För att punktera något sjukt

Men jag finns ju kvar ändå

Vad har det blivit utav mig

Älskade vän

Alla som jag någonsin känt

Vänder sig bort igen

Och du kan få mitt allt

Mitt rike av ingenting

Om jag ger dig tusenfalt

Är smärtan ändå min

Min krona av smuts är tung

När jag vandrar lögnens stig

För vem vill vara kung

Över tomma löften och krig?

När tidens vassa tand

Slitit mig itu

Klippt av alla band

Till alla då och nu

Vad har det blivit utav mig

Älskade vän

Alla som jag någonsin känt

Vänder sig bort igen

Du kan få mitt allt

Mitt rike av ingenting

Om jag ger dig tusenfalt

Är smärtan ändå min

Men om vi börjar om  

Någon helt annanstans

Bevara samma form

Och ge allt en chans

Men vem bryr sig?

Hennes revben har knäckts så många gånger att

hon inte orkar bry sig

om de knäcks igen

Hennes näsa har läkts igen

Fast fel och snett

Han såg rött

Och hon fick först fläskläpp

Sen en till smäll på käften

Sen näsan och sen resten

Av kroppen och själen

Misshandlare bliv vid din läst

Och det är ju inte svårt

Om denne slår som en häst

Sparkar när det barkar

Åt helvete eller bara lite

Och så fort blodvite uppstår

Uppnår man ju något

Det man skapat med kraft

Har en bismak av makt

Speciellt ett objekt

Som är ett bevis i all sin prakt

På att makt är den starkes

Förstahandskontrakt.

Men vem bryr sig?

Segregationstraditioner

Myntade ord som nyttjats

Av flera generationer

Slipats och vässats

Och slagits fast som "traditioner"

De skapades för länge sedan

Då fördomen höll oss trygg om natten

Då man oroade sig för olyckan och oturen

Men gav fan i den svarta katten

Dom har överlevt tiden, tyvärr

Men inte utvecklingen alls

Då vissa bitar biter sig fast

Och tar ett strupgrepp om din hals

Rädd för en ny tid

Som vi ska dela med alla

Men dom delar mer upp än knyter samman

och därför bör de falla

Men de vackra bitarna

De behåller vi tillsammans

Och de som gör någon ledsen och arg

De gynnar inte någon, någonstans

För varför ska vi årligen

Lära ut och sprida plågor?

Ta illa vid oss och slå ifrån

Så fort det uppstår frågor.

För att låta saker och ting

Vara som det alltid varit

Det är inte vackert eller fint

Tvärtom, bara farligt.

Det handlar inte om

Att vara politiskt korrekt

Det handlar om

Respekt!

 

Min öken 

Dina tårars salt

Gör såren oläkbara

På min kropp, överallt

Som ett surt regn i Sahara

Vi skulle ju bara

Fördriva lite tid

Men vi drev vidare

Sen tog livet vid

Och vi revs isär

Av tidens vassa naglar

Och nu vantrivs jag här

I min öken där det haglar.

Låt stå!
Jag har sagt upp mitt liv
För jag ska leva i en bläcka ett tag
Det kan vara i över en vecka
Eller vara över på en dag
Alltså, förstå mig
Jag har länge bara ödat
Bläck och penndrag
Utan inspiration till något
Bara streckat över andetag
Å i din stad sägs det
Växa ord på trädens grenar
Men efter ett besök i ditt kvarter
Förstår jag inte vad man menar
Det enda jag begriper
är att låtsas förstå
Och den enda risk jag löper
Är att suddas ut och gå

Min lilla violin
Min lilla violin
Du spelar på din kärlek
Letande, sökande - utan brådska
i varje melodi, i varje harmoni
Du gråter dock
Fuktar stråken med dina tårar
För du speglar världen i din musik
För visst är vi dårar
Min lilla violin
Du kapad ur tidens mörka trä
Du ler åt oss i toner
Låt dem oss även klä
Drapera oss och omfamna
Du skänker sådant ljus
Men dessvärre drunknar du
I livets damm och brus 

Murar
Och murarna som rests
För att aldrig någonsin rivas
Blir ett otrevligt litet ställe
Där demoner nog kan trivas
För om vi ska kivas
Som vi gjort ända fram till nu
Blir vår framtid undergång
Och orsaken Jag och Du

Betvingade ord

Vi bryter ytan som en tystnad

När vi tar bladet från munnen
Och får skärsår på fingrarna.
Friheten när ord blir bevingade
Tvingade att tala
Fast vi vill leva stumma
Slippa tiga av rädsla
Bara spela dumma

Imorgon är vi döda

Säg mig du som vet

Kan man leva utan att blöda?
Vi andas ju idag
Men imorgon är vi döda
Så vad är egentligen skillnaden
Mellan en dagslända och en fluga
Finns det något bra svar
Som inte bygger på att ljuga?
För framgången vi jagar
Är drömmen som vi kväver
Med alla tusentals trådar
I detta livsverk som vi väver

Livsnystan
Säg mig du som vet
Kan man leva utan att blöda?
Vi andas ju idag
Men imorgon är vi döda
Så vad är egentligen skillnaden
Mellan en dagslända och en fluga
Finns det något bra svar
Som inte bygger på att ljuga?
För framgången vi jagar
Är drömmen som vi kväver
Med alla tusentals trådar
I detta livsverk som vi väver

Gallerdraperi

Är vi gäster på ett skepp

Med dödskalleflagga,
Eller är vi helt enkelt ett begrepp
Som slumrat i svekets vagga?
Trollar ni med linsen
Eller är det bara tv-magi,
När ni omformar fakta
För att passa er regi?
Min skalle är en cell
För tanken som sägs vara fri,
Och era metoder skuggspel
På mitt gallerdraperi.
Jag väger inget längre,
Jag har svält mig själv tom,
Dom har frestat mig med kunskap
Som frätt hål genom min gom.
Så jag kryper ner i graven
För en evig natt av flykt,
Så ni kan jaga mina drömmar
Vars vingar dom ej ryckt.


Vid pestens stam
Du skamsna, mätta jord
Jag ser dig från mitt vattenhål
Vi borrade oss in
Skitade ner utan att använda tvål
Efteråt och någonsin
Vi ruttna, svaga själar
i synd och glam vid pestens stam
Spelade vi hjältar
Vältrar in i dimman
Töcken skapar ro
Böcker skrapas bort från
Minnets bibliotek
Knäpptyst! Ingen lek!
Vi skrek och rev tapeter
Fingrade på knappar, spakar, rattar
befriade bomber och raketer
Du skamsna, trötta jord
Vi förstår dig, tids nog
Men låt oss leka av oss först
med oljan å viljan i vredesmod
Vi ser dig från vårat vattenhål
Med spjut och svärd, i långa tåg
Klibbig yta, öppna sår
Varar för att kommas ihåg

Det efter detta
Frågor om saker som det inte finns några svar på
Tankar som vi tänker som inte går att ta på
Vem vet hur det kan kännas, bli förpackad och brännas
och lämnas åt saker som vi bara fantiserat om
Hur kan det va och hur kan det slutligen bli
Vi vet inte mer än nyss vilken myt vi hamnar i
Är det mörker vi famlar i för att ständigt få existera
Som dimma, som havet, som himmel, jord och med mera
Passera i tystnad och hoppas på att någon ser
Ge dig in i dimensioner och visioner där ingen ler
Åt din ankomst eftersom du inte längre finns
Du minns deras värld, dom minns dig men du försvinner
In i baktankar som påminner om att tiden rinner
Längre bort, längre ner, vi kan allt men aldrig greppa
Ögonblick som kärlek starkare än några band
Ett farväl kan vara kort, ett farväl kan vara för gott
Kysser din hand en sista gång, vi anar inget ont och illa
Omfamnar din egen själ, det som förr fanns ligger nu stilla
Bland björkris, ängar och blommor vilar allt som är och var
Jag undrar hur mycket av mig kommer alltid att finnas kvar
När jag möter den man som vi alla känner till
En man vi alla möter vare sig vi vill
eller inte vill

Har du inventerat?
Om man ser tillbaka på allting som passerat,
på det som blivit bra och det som havererat,
saker som man fått och det man själv har levererat.
Tänk på allt det obetydliga och det som imponerat.

Ibland känns livet som om allt var helt programmerat
och ibland överraskar det dig med saker du aldrig hade planerat.
Du vaknar vissa dagar helt oengagerat,
med ett spöke i skallen som sedan länge borde varit preskriberat.

Du tittar på klockan och svär irriterat, över att du är sen till något
som du helst hade glömt och arkiverat.
Men du måste ändå framåt, ingenting är arrangerat.
Det finns alltid nya chanser, inget eliminerat!
Tänk att det inte är där du är som räknas, utan vad du har presterat
och du får aldrig låsa blicken utan hålla sinnet väl stimulerat.
Så sätt upp ett mål i hjärnan och se till att det blir graverat.
Vi har nog alla flanerat runt helt planlöst och frustrerat
men om ni bara bestämmer er för vad ni vill ha,
kommer det förr eller senare att bli Erat.

Så ta alla små tankar som legat på bottten och vibrerat
och alla stora ord som brutit ytan och exploderat.
Samla dem i lager, speciellt dom som engagerat
och använd dem när tiden är inne och allt blir okomplicerat.

För dagen är din, inget i den är patenterat
lev den som din sista, innan blodet koagulerat.
För dör du nu i tystnad, har ingen reagerat
men lever du som ett oskrivet blad blir hela livet improviserat.

Det kanske blir något för eftervärlden,
ett exempel just DU har statuerat.
Det vore väl underbart att bära med sig i graven,
Ett bevis på att du levat.

Arvsdöden
Vi skrapar på skavsår
från tidens vassa egg
Vi river bort tapeter
Från morgondagens vägg
Vi mörknar i ljuset
Och ser ingenting alls
Vi skriker oss blinda
Med drömmar runt vår hals

Du är ett töcken
En söm som glömdes bort
Och vi köpte dig i säcken
Som vi brände, helt kort
Förhäxad i din linda
Såg vi dig sopas ner
Av våra egna viljor
Tillber dig aldrig mer

Imorgon är den dagen
Vi sålde för teknik
Idéerna som föddes
I samma nedlagda fabrik
Som våra far- och morfäräldrar
Slet sig döda i
För att vi skulle få en framtid
Och den framtiden blev vi

Skiftare
Ränderna går sällan ur
Som rutigt ur en kökshanduk
Vi tvättar i trettio grader
Men ändå är allting blodrött
Segel som vita dukar
Vi lever som vi brukar
Medan korståg försegår
Går vi vidare stukade
Efter år av skiftande
bläddrande blad av olika
Läser jag från pärm till pärm tyst
Samtidigt vill jag skrika
Vika hundöron är fel
det vet alla
men innan vi flyger
Kommer vi allihopa att falla

Blitzliv
Som armeringsjärn saknar
bortsprängt byggmaterial
Lever vi på andra sidan jorden
med mer än flera sidor kvar
Som de brända trädens nakna grenar
sträcker sig anklagande mot Gud
saknar vi här borta inget
medan de andra hatar ljud
Skriken från en krigsmaskin
Och allt som en gång haft färg
Försvinner från löpsedlar
Precis som avkapade kroppsdelar
Vi velar - Ständigt
Felet ligger ju så långt bort
Vi spelar rollen utvändigt
För oss är leva ingen sport
I lattelandet Sverige
i pappmuggar bor makt
drive-in för snabba mål
kontra drive-by och masslakt

i takt i ton med vardag
Torn rasar medan vi skyfflar papper
Vi vässar pennor och vinnarsinnet
Här är slagfälten kontorslandskap
Fanskap tar liv, du vet
Dom som inte känner gränser
Vi har aldrig ställts emot oss själva
en spegel har aldrig varit skarpladdad
Bara du är trygg, min älskade
Pistolen ligger i min hand
Vi försvarar oss mot dårar
Själen säljs som kontraband

Ljug för mig idag
Lev hos mig imorgon
Våra pengar köper andras död
Men tillsammans är vi inte mördare
bara rädda barn

Dogma
Det brusar i vrårna
Ohöljt dansar det distar det darrande
Oljud som symfonier i klanglöst kaos
Briserar och luftas ur i gräshoppsvärmande
Bibliska mått blir helt plötsligt värmande
När brottstycken av dån i bergsklyftor
Gläfser och biter efter dina byxben
Du dalar inte längre nu du springer akut
Du skakar aldrig mer
Epileptiskt sparkar du åt alla håll bakut
Med trådar runt din kropp
Kokonglik i säkväv
Dina vänner runt din grop
Skotta, skotta - gräv, gräv!

Roadtrip kallad återtåg
Jag bromsar in och kliver ur
Ser inte skogen
För alla vägar
Vilken tur
Vad skulle jag annars
Köra på om inte
Det fanns mer parkeringsplatser
Än det finns parker
Och jag köper några marker
Kasinot säljer ut
För alla besökare är döda nu
Bensinen är snart slut
Så jag går ett varv
Runt mina egna fotspår
Högmod tickar högre än slarv
Men minuter och hjärtslag slår
Så jag pissar mitt namn i snön
För Allt är överdrivet
Det smälter sakta bort
Medan jag går tillbaka till livet


Ordvalens kval
Glasklara ord, funna ur intet
Betongsträv kritik, rakt från källan
Sällan hörd men mycket omtalad
i egen tankekedja, självdistansen avskalad
Avklarad etapp, livet blott ännu en tröskel
Tungan rätt i mun, en öm och sträckt muskel
För varje gång du baktalar, kryssmyntar du skitsnack
Men varje gång jag ordbajsar gör jag det med hjärtat, tack!


Bittersweet sound of nothing
Dreams - powerful sunbeams
Stroking us and leans
Over all the things that seem
So boring while awake
We reach but cannot take
We hurt but cannot brake
The patterns and all of the mistakes
That drives us far away
Separated and blind
As we're walking on the line
Can we find the time
And give us the moments lost
A sunshine turns to frost
A pleasure turns to must
We could stay the same
So don’t go too far away

As we play our stupid games
With all the things, with all the pain
We forget what life is for
To see the things that we adore
Something inside us will die
If we keep up with this old lie
We just want the world to know our name
So maybe we could make a change
But don't go too far away

I think - But the thought just blurs my drink
As I am the weakest link
I drown my value in the sink
And I sink beneath the ground
Where the bittersweet sound
Of nothing comes around
Watch me as I’m down
And technically knocked out

Got through
The words all came untrue
But still they stick like glue
Yes exactly just like you
Echoes of my mind
Spoken thoughts unsaid
Am I dying in your head
I’m talking just to get
These lies out I've been fed

Besynnerligheter
Allting främmande
Hämmad men lever
Utifrån skugga
Inifrån betong
Dagarna blir längre
Bitarna blir sämre
Min självbild strykrädd
Allting bakom blir det främre
Skrämd men utan oro
För jag jagas av mig
Det enda som håller mig på marken
Är tack vare dig
Bevare mig
Försvara mitt alterego
Bygg upp en tragedi
Och bygg om den i lego
Gråsten på små ben
Gråten kommer sällan nu
Men allting är endast
Bara för du

Resonansen tunnas ut
Jag skriker i blindo
Allting som verkar gott
Verkar kryddat av ondo
Dimhölje - gömmas bort
Allting i ett andetag
Man vill hellre glömmas bort
Än ännu en dag som jag
Fast trots den molande
Känslan i maggropen
Hörs där någonstans
Glada skratt och rop men
Jag vet ju någonstans
Att allt sker bakom mina ögonlock
Så öppna sinnet, se rakt fram
Och sluta tänk "Frontalkrock"

Blåljusnätter
Krossade drömmar
I sommar natt
Huden mjuk
Stålet så kallt
Varmt som blod
Det strömmar nu
Den knutna näven
Höjer du
Knivens egg
Den skär så lätt
Utan tryck
Mönster i vanvett
Sjukhusbår
En blåljus natt
Tusen sår
I en kropp så matt
Sekunder rinner
Ådrorna töms
En ny löpsedel
De gamla glöms

Delar
Vi delar
Kors
Och tvärs
Över flödet
Flyter vi samman
I överflöd
Vi fastnar
I forsens många stenar
Vi trampar vatten
Och drunknar törstiga

Fallen ängel
Enda beviset på att jag haft vingar
Känt mig trygg
Är den fräna stanken av brända fjädrar
Från min rygg

För din egen skull
Ta din bitterhet
Och lämna den någonstans
För jag vill inte ha den
Precis som vår romans

För din egen skull

Ta din ilska
Och lämna den någonstans
Förvandla den till kärlek
Ge någon annan en chans

För din egen skull

Ta dina vilsna drömmar
Och lämna dem någonstans
Lär dig leva, lär dig se
Allting har sin egen dans

För din egen skull

Ta dina ord om mig
Och lämna dem någonstans
För du skadar bara dig själv
Och allt som en gång fanns

För din egen skull

Ta dina goda sidor
Och låt dem finns kvar
Förstör inte dig själv nu
Var rädd om det du har

För Din Egen Skull

Dioden
Och i gränden skapas ljus
Tunneln blir ett ljusrör
I mitt inre, inuti
Balans - unisont i kör
Bekräftad i sinnet
Aldrig fri men under uppsikt
Utan tömmar
Aldrig glömma
Utan bur men
Fängslad av tanken
Alla gamla dofter
Jag ser glömskan i stanken

Dollarmé
Du klär så bra i lögner
På luftslottets kalla tron
Och i våra blåa ögon
Är du värd varje miljon
Vi i gråa köer
Medan tiden köps av er
Letar vi extrapriser
Och ni ett sätt att tjäna mer

Med fingrarna i halsen
Matat med era ord
Jag kräks för att behålla
Skiten över bord

Böjelser för sedlar
Lekar i bankfack
Transaktioner och fonder
En strategisk börsattack
Det är så sjuka höjder
Som ni vistas på
Med skygglapp och mantel
För att slippa se dom små

Med fingrarna i halsen
Matat med era ord
Jag kräks för att behålla
Skiten över bord

Dom man kallar vänner
Tänker efter på minnen som finns kvar som gamla rester
Gamla fester med nytt folk, nya gäster
Ja, människor man tyckt om och vill träffa mycket mer
Man har gett av sig själv till allt fler och fler
Som ibland gett tillbaka när vissa bara tar
Av allt det man har, så det inte finns något kvar
Till dom som e schysta och förtjänar det mesta
Minuterna blir tysta när man minns dom bästa
Å vissa idioter som man lätt klarar sig utan
Sånna falska fanskap man utesluter från sällskapsrutan.
Integritet – lojalitet – personlighet
Har mina vänner, äkta vänner med orginalitet
Ni är de bästa jag vet och stolt över att jag känner
Vissa träffar jag sällan men det är er jag kallar vänner.

Det kommer en tår, allt medan tiden går.
Man minns dom som betytt mycket, folk man träffat genom år.
Vännerna man får och vänner som man fått
Dom finns kvar i ens skalle, även dom vänner som har gått
Tänk efter ordentligt på dom broar som du bränner
Och det som lämnas kvar - Minnen av dom man kallat vänner.

Missförstådd – inte nådd – totalt mentalt flådd
Man måste börja på ny kula, lämna det gråa och fula
Livet bakom
Och välja en ny väg i livets korsning
Det är vad vissa man älskar gör när nått gått snett
skett, så att det inte känns lätt
Och därför flyr utan att kämpa, för att ingenting känns rätt
Gör en helomvändning.
Så vad betyder vänskap när vänner byter landskap
och sällskap
Så banden bryts som löften.
Tårar, tankar för alla som är och var
En stor del av mitt liv, i mitt hjärta finns ni kvar
För alltid, för all framtid, det är faktiskt så jag känner
Vissa ser man aldrig mer men det är er jag kallar vänner.

Det faller en tår ner på vägen där jag går.
Jag går igenom gamla minnen som fortfarande består
Så lite man förstår, så lite man förstått,
Varför man förlorat och varför man har fått
Man kan sjunga tusen sånger för att beskriva vad man känner
Men dö tusen gånger för dom man kallar vänner

Du stjäl ur henne
Du stjäl ur henne
Smaragder av ungdom
En ljus framtid av hopp
Du river av hennes drömmar
De faller i flagor
Fastnar under dina naglar
Du trär hennes hud över din
Du belägrar hennes tankar
Stjäl inifrån och utplånar
Hennes själ rinner ut
Och du samlar allt i din hand
Monster bor inte under sängen
De lever mellan våra skuldror
Hand i hand med rädslan
Maktlösheten och livet
Livet du stjäl ur henne

Dåren gråter
Jag famlar efter halmstrån på en utbränd åker
Vilsna tankar letar efter en väg hem
Vi står utan nåd - Som ett orakel utan råd
Allting blir en skugga av sitt forna jag
Vinterns kalla nätter blir min mörka dag
Igen
Min vän eller min fiende i hörnet
Den väntande gestalten bakom krönet
Jag kan inte se det jag är rädd för
Det har ju redan kommit till mig
Det som stod utanför
Det som vaknade och levde
Lägger sig stilla ner och dör

Dåren gråter och åren går
Tiden rinner sakta med hans tårar
Släpp ut dina drömmar
Låt dörren stå på glänt
Låt tankarna som strömmar
Lämna allting som har hänt
Vilsen i en värld som luktar bränt
Är dåren som förnekar allt han har känt

Dö äckliga människor
I tusenskönor
Badande i vårsolen
Ligger bara minnen blott
I mynningen på pistolen
Efter år av trohet
Ett tusenfald av löften
Dog min kärlek till två
När ni siktade och sköt från höften
Magskott - tarmar väller ut
Känslan av falskhet
Bojkott av förut
Och det jag nu idag vet

Lögnen fanns inte först
Ni kryddade med tid
Planerade baktal
Men jag var förberedd på strid
Anade varsell
Förstod trådarnas ändar
Spelade med i farsen
Nu är det en död man ni skändar
För mig är jag död
För er
För er är jag en sorg
Inget mer
Men glöm aldrig bort
Ni betalar till någon annan
För skulden ni sitter på
Stryks när ni faller samman

En droppe liv
Vässade tankar
I minnets ekokammare
Pressade bilder
Fast slagna med hammare
Drogade ordval
I tystnad utav stål
Ord som aldrig sades
En strupe full av tvål
Bubblor på ytan
Som en väldoftande död
En droppe liv på rutan
Som färgar sömmen röd

En tanke
Flinka fingrar flätar fram
Gråa töcken och drömmar
Vikten av att vara man
Spricker i sina sömmar

Vakna vinden, Vakna vår
Ty solens strålar torkar
Tårens fåra blev ett sår
Lyckad den som orkar

Stunden svalnar sakta som
En minnesbild av livet
Denna tanke för alla dom
Vi kanske tog för givet

Etsas
Vi andas
Men inte fan lever vi
Som en annans minne
I ett otaget fotografi
Så vi släpar
På hundhuvuden å bördor
Sår frön
Som vi aldrig skördar
Mödor
Plågor och plagiat
av andras liv
Frågor och tjat
De vi inte vill bli
Fast för alltid
Men förbi

Aldrig riktigt vi
Vi dansade i drömmar
Med en smak av sött
Jag mötte en känsla
Som jag aldrig någonsin mött
Band kransar av tiden
Tills bara vi två fanns kvar
Jag sitter med mina minnen
Av det vackraste som var
Du fick aldrig släppa kanten
Falla och bli fri
Han höll dig i sitt järngrepp
Så det blev aldrig riktigt vi

Knutar knutna av lösa ändar
Håller inte länge alls
Om den som håller hårt i tråden
Vill strypa luften i din hals
Du som skulle få andas fritt
Och virvla runt i sommarbris
Trycktes sakta ner på botten
Och blev instängd under is
Det vackraste som skapats
Fick gömma bort sig inuti
Alla känslor som har kapats
Det blev aldrig riktigt vi

Existens
Självklarheten i att finnas till
Självständigheten som ibland står still
Självantänder om jag vill
Själavandrar som "Farsor på stan"
Som om utantill räckte
Föredrar jag det fria valet
Automatik är samhälle
Samhället föruttnar på träpålar i dy
Bly som blänker vackert
Säkerligen en synvilla
Men dit vill jag flytta
När jag får rum att andas
En tum av andras dumhet
Skänker glädje i ensamhet
En stum i ovisshet
Vill bara höra sin egen röst

Vanka av och an i väntan
En längtan efter mer:
Vänner att prata om sig själv med
Jobb som hävdar din existens
Som en lättare demens
Glömmer vi vardagens småsaker
Som om man ser närmre på
Växer till gudomliga riken
Som något vanligt inslaget i guldpapper
Rutiner på röda mattor och champagne
En du ser varje dag som aldrig åldras
Som du skänker alla nätter och dagar
Den ger meningen ett vad-du-vill
Den ger meningen i att finnas till

Frusen förvandling
När dörren stängs igen
Då stannar hjärtslagen
Min vän har slutat andas

Det är så det ser ut
Det är så vi står ut
En verklighet förvandlas

Det är vad som sker
När vi inte ser
Jag lever mellan dina fingrar

Det är vi som ger
Tar emot och ler
Elden under våra vingar

En årstid kom och gick
Vi både gav och fick
Minnets trasiga sömmar

Min insats var ett lån
Din röst en megafon
Som ekar i mina drömmar

Förbi
Jag ångrar saker
Jag saknar mod
Du är mitt allt
Och du min motpol
Mitt jaktgevär
Min egen pistol
Jag skapar sprickor
Medan du tror
Att allt jag gör
Är ett för oss
Men vi lever
Varsit liv förstås
Och tillslut
Vart slutar vi
Ingen vet
Och allt förbi

Gomorra
Ur tusen strupar
Delade meningar
I korus och brus
Tusentals ljus
Vi bär våra kors
Men vart?
Vi vänder oss
Mecka eller Madrid
Krön oss med törnkronan
Vattnet blev till surt vin
Och vi drack oss alla fulla
Men inte av liv
utan förvirring

Hatklubben
En del av korridoren
En möbel, en skitig del av skolan
En spotloska på skolgården
En liten jävla fitta, en nolla
Du ska försvinna i våra blickar
Känna avsmaken du ger oss
Du är en sur uppstötning
Av skit är du kommen, skit ska du åter varda
Allt detta vi kommer på, utan tanke eller samvete
Vi måste ha drivits till vansinne
Vi måste ha gått fel någonstans
För hur kan vi behandla någon så illa
Som är så liten och rädd, oftast blyg
Tack vare oss
Vi i Hatklubben
Det är vi som skapat udden av att vara skadeglad
Och vad har vi gemensamt?
Av hat är vi kommna, hat skall vi åter varda

I Askan
Som skuren ur helvetet
Lämnar jag kol och aska
Mina fotsteg i svärta
Dina andetag i smärta
Ni förfaller varje meter
Ni smulas sakta sönder
Förkolnas i mitt rike
Drunknar i mitt dike
Drick mina upplevelser
Ni bjöd på i glashus
Och underhåll med stenkastning
Jag avslutar med grus
Lev i samvaro
Med skam och självömkan
Krama ur varandra
Tills trasan är torr

I sluttande slutade jag andas
I vakumdroppar
Suger jag livet torrt
Ber efter mer och mer och mer
Men får aldrigt nått
Så skamsen av tanken
Den vidriga stanken
Och blåslagen lämnar jag
Livet så smått

Fläckar av samvete
Som spott på ett golv
Ensam i elfte timmen
Och klockan slår tolv
Medan jag badar
Med dig i motpolen
Slår mitt hjärta
För den sista midnattssolen

Inbrott
Allting som vi inte vet om andra
Om deras vanor, när vi bryter oss in
Och försöker passa in
I en vardag som är lagad
Om och om igen
För han som var din vän
Hittade aldrig tillbaka hem
Till dig
Utan om och utan men
Bara borta
Dina ljusa ögonblick
Har varit allt för korta

Och det pris vi får betala
För det någon annan redan gjort
Som gick så fel, så fort
Din rädsla - Din skörhet
Så vad vet vi egentligen om andra
Och deras tankar
Så hur kan vi egentligen klandra
Någon annan
För det vi tror att vi vet
Som kanske skulle vara en hemlighet
Men som kanske inte ens är verklihet

Vi intalar alltid oss själva
Att vi kan hjälpa - Att vi kan förstå
Den snåriga stig du tvingats gå
Men vi har fel nästan varje gång
Vi nynnar melodin till fel sång
I gryningen när man vaknar
Vet man alltid vad man saknar

En doft av du
En smekning nu
En natt bakom dina stängda ögonlock
Säg inte "du, men"
Säg "du och jag"

Jag har dödat
Jag dödade min syster igår
Och kanske är jag galen
Men hon grät i allt för många år
Och letade bland löven
Efter någon som kunde se
Det ljus hon bar inom sig
Men ingen människa stannade
Så kylan kröp intill dig

Jag dödade min syster igår
Och jag ser på vad som händer
Brotten som vi alla begår
Mitt syskons blod på mina händer
Hon var så ensam och naiv
Hon trodde vi var som barn
Oskyldiga lekar leka vi
Som porlande vatten i en kvarn

Vatten kan man drunkna i
Vatten översvämmar städer
Och barnen som du trodde var vi
Var bara vargar i barnkläder

Jag dödade min syster igår
För hon fick nog av alla vägar
Hon såg hur långt krigen når
Hon såg hur alla jagar
Pengar, makt och härlighet
Alla mänsklighetens lagar
Hon såg hur syra regnade ner
På Guds alla sju dagar
Hon kände vind från kärnkraftverk
Hörde ljudet av missiler
Kände hettan genom sin vackra särk
Och jag såg hur hon gav med sig

Jag dödade min syster igår
För hennes sorg var allt för stor
Jag kräver inte att ni förstår
Fast ni alla var hennes bror
Jag dödade vår syster igår
Och vi står hjälplösa

Korsfest
Kryp med mig tillbaka till korset
och jag bjuder upp till dans
vi får bära våra synder
men ikväll tar vi en chans
att få dricka bägaren ur
för att få släcka själens törst
men imorgon tyngs våra axlar
av det kors som alltid är störst

Kräla med mig till kullen
där ska vi sida vid sida stå
upphängda för vinden
helt lika båda två
För på korset är vi samma
Våra synder rensas ur
Se på oss och lev
tills det också blir din tur

Leva blind
Väck mig på en kyrkogård
När natten ligger tät
Och svara på min fråga
Varför jag aldrig förlät
Mig själv för mina misstag
Min brist på tålamod
Min tanke att förstöra
Förvandla stoft till blod

Stå över min kista
Se jorden i min mun
Denna natten är den sista
Jag drunknar i min brunn
Som fyllts av alla tårar
Och skapat fåror på min kind
Ensam galning i bland dårar
Seende vill leva blind

Nu slocknar allt
Nu slocknar allt
Du har sett det i mina ögon
Och det blir svart
Nu slocknar allt
Du har känt det i min vind
Då det blir kallt
Nu slocknar allt
Känt smaken av det söta
Bli till salt

Som en siluett, solförmörkelse
Bakom min skugga
En månvärld, helt kalt
Och det var jag som bjöd in mig
Gav dig hela mitt hem
För att slå dig till rätta
Men jag fick tillbaka nyckeln
För att dörren stod på glänt

Nu slocknar allt

Jag klamrar mig fast här på land
Medan du är på drift
Till varända öppen hamn
Och jag söker lift
Men inget går som man vill
Om man inte vill gå
Så jag sträcker mig efter horisonten
Genom att stå på tå

Nu slocknar allt

Jag kastar mig på spåret
För att hinna före tåget
Men tåget har visst gått
Så jag får nöja mig med såret
Och livet i ett timglas
Där sanden blivit tid
Som går så jävla långsamt
När du inte står bredvid
Allting blir så förenklat
När man bara har ett blad
Så jag skänker dig min tystnad
Mellan varje öppen rad

Nu slocknar allt
Du har sett det i mina ögon
Och det blir svart
Nu slocknar allt
Du har känt det i min vind
Då det blir kallt
Nu slocknar allt
Känt smaken av det söta
Bli till salt

Något på F
Förundrad
Förändrad
Förnedrad
För fan!

Om vi ändå hade val
Kunde välja, tänka och välja
Men vi leds in på spår
Järnskenor
Håller dig på plats
Skenar
Var god tag plats!

För hårt
För fort
Fördömt
Förlåt!

O Gudar
Förblindade önskningar
Vårt liv i karantän
I väntan på två månar
Att se i solförmörkelsens sken
Vi badar i torrt damm
Vi skapade vapnen, du vet
De där som skjuter oss i sömnen
Med ammunition som tar farväl
Vi slipar våra knivar
Med andras kött och blod
Vi skapar mirakel i provrör
Och Gudar dör i varje klon
Vi ser oss själva utan speglar
Vi blundar undan dagen
Vårat sista andetag
Med bly i våra lungor
Daggen släcker inte törsten
Bara liv, bara liv

Palats
Det finns en plats
Och den är här
Jag blir vår
Mitt i vinter
Jag föds på nytt
I sommarsol
Där skapar vi
Nya årstider
Det finns en plats
Och den är här
Precis just där
Precis just nu
Bara jag
Och bara Du

Robotbotanik
I famlande vakenhet
Kostymklädd i nakenhet
Medvetet förvirrad
För jag får vandra då
I tankarnas bisarra banor
Som månvarv kring en pingisboll
Vi målar inte längre
Vi river färgade dukar
Och dukar förr eller senare under
För under tiden lever vi pressade
Mänskliga herbarium
Fast mänskliga förresten...
R o b o t b o t a n i k
Kött- och hudfabrik
Kall klinik med levende lik
Skrik och bli dövad
Lev bedrövad eller
Föröva ditt barnasinne
Då klarar du dig längre
Med arbågar som spjut
Så ta ditt valium
Sjunk in - njut

Skadeglad
Försöker att se djupet
Se trädet, hitta roten
Men hur det än såg ut
Så sköt jag mig i foten
Kulan började vandra
Foten min blev blå
Och det kulan sen kom fram till
Var att den blev min nya tå
Lite hård och illa däran
Men jag är inte alls det minsta tvär
För nu så har jag faktiskt lärt mig
Att INTE handskas med gevär

Skräp
Hur lyckas jag
Vara förgäves?
Göra fel
Göra bort
Förändra min vilja
Förnedra och sälja
Min själ så lätt
Min kropp ett gratisex
Du tar varje blad
Och jag
Vaknar i en papperskorg

Soundtrack of you
Songs are a way to show
A way to let someone know
That the melodies we play
Express why we feel this way
But I, I need to give you more
Than a lyric and some chords
So I will split my heart in two
And make the soundtrack of you

Stundom
Stundom kommer
Livet inpå
Haspen hakas ur
Du tolkas hur?
Att holkas ur
Av själkritik
Se ur perspektiv
Ärr som läkt fel
Knäckta revben
Som skulle skapat liv
Om vi trodde Bibeln
Men vi lärde i Helvetet
Vissa ålade sig ur
Andra sjönk djupare
Och någonstans mellan våning 5 och 6
undrar jag fortfarande var min hiss ska stanna

Skitsystem
Det finns system som nästan fungerar
men dom flesta är korrupta.
Precis som det finns människor som kämpar för frihet
medan det finns flera som vill tukta!

Dövöra
Orden faller
Fast på tok för långt
Från min rygg
Så stå där i skuggan
Och mima
För ingen hör
Tomma ord
För döva öron

Tystnaden
Och så kom tystnaden
Ingen var beredd
Alla hade talat
Livligt och brett
Sen kom den, smygande
Frågor svaldes
Tankar dog bort
Tystnaden åt allting
Som en farsot
Och vi stod bara där
Tysta

Varje gång du skär dig
Varför dricker du så många drinkar
Är det ett sätt att sluta finnas till
Spegeln skrattar varje gång du sminkar
Över dina tårar, en gång till
Torkat blod på dina händer
Piller så vita, men inte nu
Svälj smaken av järn som tänder
Ljusen i ett fönster, är det du?

Är det skönt varje gång du skär dig
Djupare ner - stupad och skev
Är det kul varje gång du klär dig
För att blodas ner - horas med
Är det lönt att skrika mer
För varje klunk, varje sår
Kan vara sista gången
Ett rop på hjälp från en sjukhusbår

Svettiga lakan och en smak av sprit
Inga minnen från ännu en natt
Tomma burkar och tankar av skit
En förlorad skatt, ett tystat skratt
En infekterad barndom kapad vid knäna
Och dom säger att det inte styr
Men nu sitter du tyst i din egna spya
En blek gestalt när nattens sista timma flyr

Är det skönt varje gång du skär dig
Djupare ner - stupad och skev
Är det kul varje gång du klär dig
För att blodas ner - horas med
Är det lönt att skrika mer
När ingen ser - fast du ber
Du dog med knäppta händer i tårar
För ropet rann bakom stängda dörrar
(Bland oss tysta blinda dårar)

Vissa vägar
Vi kväver dig
I din linda
Överdoserar
Famlar blinda
Försakar dagar
Förnimmer nätter
Bänder lagar
Även de vi sätter
för oss själva
Så enkla brott
Straffet dröjer
Från färg till grått
Lär oss älska
Det som dör
Teknikens under
Och Gud bönhör
Små nätta fingrar
Dina ord på display
Ett pip i fickan
"jag hatar dig"

Vrakdelar och glas
Som ett litet sting ur det förflutna
En trafikförseelse, kanske inte så farlig
Du körde inte för fort
Men
Du körde ihjäl
Du hörde inte ett rop
Du hörde en själ
Gå i kras
Bland vrakdelar och glas
Ett liv räddas
Medan ett annat tas
Minuter innan dimma
Sekunder innan förlust
I nattens sista timma
Och jag som såg dig just
Vi gråter samma tårar
Vi delar samma sår
Bland demoner, änglar och dårar
Får vi alla blott en tår
För den människa jag vill vila
Mitt ömma hjärta hos
Kan försvinna från oss alla
Och bara minnas med en ros

Vänd om
Så lätt, så lätt att falla tillbaka
Väljer krokiga vägar istället för raka
Viker mig stundvis och ser mig om
Varför gav jag bort alla åren till dom?

Mina såriga fötter berättar om en tid
Som bara lämnat minnen kvar av sorg och strid
Allt det goda som fanns där var ingen verklighet
Slagen jag fick är idag det enda som jag vet

Tilltro till någon är idag bara en dröm
För allting man upplevt har slitit upp varje söm
Av att kunna lita på någon annan än mig
Det är därför jag gråter - Om jag kommer till dig