Om man ser tillbaka på allting som passerat,
på det som blivit bra och det som havererat,
saker som man fått och det man själv har levererat.
Tänk på allt det obetydliga och det som imponerat.
Ibland känns livet som om allt var helt programmerat
och ibland överraskar det dig med saker du aldrig hade planerat.
Du vaknar vissa dagar helt oengagerat,
med ett spöke i skallen som sedan länge borde varit preskriberat.
Du tittar på klockan och svär irriterat, över att du är sen till något
som du helst hade glömt och arkiverat.
Men du måste ändå framåt, ingenting är arrangerat.
Det finns alltid nya chanser, inget eliminerat!
Tänk att det inte är där du är som räknas, utan vad du har presterat
och du får aldrig låsa blicken utan hålla sinnet väl stimulerat.
Så sätt upp ett mål i hjärnan och se till att det blir graverat.
Vi har nog alla flanerat runt helt planlöst och frustrerat
men om ni bara bestämmer er för vad ni vill ha,
kommer det förr eller senare att bli Erat.
Så ta alla små tankar som legat på bottten och vibrerat
och alla stora ord som brutit ytan och exploderat.
Samla dem i lager, speciellt dom som engagerat
och använd dem när tiden är inne och allt blir okomplicerat.
För dagen är din, inget i den är patenterat
lev den som din sista, innan blodet koagulerat.
För dör du nu i tystnad, har ingen reagerat
men lever du som ett oskrivet blad blir hela livet improviserat.
Det kanske blir något för eftervärlden,
ett exempel just DU har statuerat.
Det vore väl underbart att bära med sig i graven,
Ett bevis på att du levat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar