Burlin Spotify Twitter Facebook Instagram

För de av er som av någon anledning vill ha mer: Burlins Jävla EP och andra diverse ljud på Soundcloud dessutom finns jag på Facebook, Instagram och Twitter!

3 december 2010

Varde ljus

I totalt mörker söker vi ljus, i frånvaro söker vi både närhet och förståelse. Just nu är allting mycket! Flytt, jobb, familj och livet.

Jag klagar inte, iallafall inte idag! Efter en mycket trevlig kväll hos vänner med god mat, öl och vin hamnar man alltid i de nöjdas bås. Allting runt i kring däremot kan vara svårt att greppa, just nu är det lagom kaos men inte mer än att man klarar av det.

Ber om ursäkt om jag skriver mer sällan igen men det krävs av mig på annat håll just nu så det är bara att gilla läget!

Till nästa gång, kärlek och respekt!

/burlin


- Författat på burlins mobila enhet



9 november 2010

Mad world

Du säger till mig att allt ska bli bra, jag ser på dig och nickar till svar. Vi har lärt oss att inte blicka för mycket tillbaks, så vi blundar, så klart.
Men vi kramar varandras händer som krav, ett outtalat löfte på att ta det vi har. Vi ska inte samla på oss så mycket, allting finns ju kvar.

Mellan våra ögon finns mörkt, öppet hav. Jag kan gå säker med tanken att jag tog mer än jag gav.
Som blinda litar på känseln såg ni vad jag stal. Jag vände och gick fast jag hade mer än tusen val. Jag ljög för dig ständigt utan några samvetskval och du släppte aldrig taget fast jag var den jag sa att jag aldrig någonsin var.

Så långsamt dog greppet och du kom till min grav. Jag bad dig att glömma men du står ännu kvar. Du läser de ristade orden i sten, du börjar från början och läser igen. För hur kan någon som levde som jag, få någon att längta och komma just på denna min dag? För exakt hundra år sedan, precis på denna plats, visade jag mina vingar, mitt arv och palats. Jag gav er dom åren, jag spelade min roll, jag var vargen bland fåren och blod på erat golv. Men på hundra år har just du hittat hit, till mitt rätta jag, älskade, till slutet av eran tid.
För min död var början på erat förfall, min död var ett startskott, ett hån och ett kall!
För om du ser över axeln, ser alla som strömmar till, ser du slutet på mardrömmar för ni gick dit jag vill. Ni gick bort, ni gick vilse, ni gick in i galenskap och tillslut, tillslut får ni sova här nere, med mig. Mina barn, vila i frid.

- Författat på burlins mobila enhet

Micke, Mammon och Teppas

Ring P1, vilket underbart program! För er som inte lyssnat så går det hela ut på att vem som helst ringer in till programledaren (bl.a. Teppas Fogelberg) och pratar om vad som helst! Senast; den aldrig så omdebatterade abortfrågan, utlandsbesöket från Iran, den nya skandalboken om kungen och mycket mycket mer.

Jo, en helt ny sysselsättning i bilen för mig är att lyssna på Ring P1. Man får upp ögonen för vad folk faktiskt går runt och tycker och tänker i vårt land. Det är inte så "lätt och lagom" som man kanske tror!
Imorse var det först ut en man som uppenbarligen var en fanatiker som förespråkade abortförbud. Han tyckte aldrig att det fanns en orsak eller rätt till abort om "befruktningen blivit fullbordad", ett liv till vilket pris som helst, helt enkelt!
Jag höll inte med.
Fanatiker är som fanatiker är mest, alltså fanatiska vad gäller vad som helst, men ofta är det ju så att man tror så benhårt på något att det inte kan eller får ifrågasättas vilket då alltid, i min bok, hamnar under kategorin: fanatisk dynga!

En annan sak som bara dök upp i min skalle, bara sådär, är hur företag med gott samvete (vilket samvete?) kan använda sig av den "servicen" att man kan handla hos dem på Kredit.
Att handla på kredit, det gör man alltså för att man inte har de pengarna på kontot utan istället lägger det som en skuld som betalas av vart efter. Kreditgränsen ökar/höjs ju mer du handlar på kredit (alltså för pengar du fortfarande inte har) för att skuldsätta kredit-tagaren ännu mer och samtidigt få denne att köpa mer och oftare till karusellen är så åt helvete skev och ur balans att den förr eller senare brakar ihop!
Det är sjukt, använda sig av enkla knep för att fånga lättköpta kunder som inte har det fett på något sätt genom att erbjuda ett sätt att handla utan att egentligen ha råd. Du kan alltså vara ett låtsat rikemansbarn tills kravbreven börjar hopa sig och du måste börja hitta en väg ut!

Allting i samma genre är ett ondskans instrument som lurar in människor i en falsk, ekonomisk oberoende-känsla som förr eller senare gör dig både ekonomiskt ostabil och förmodligen duktigt skuldsatt.

Detta är något jag borde ta upp i Ring P1, det borde ju finnas en del åsikter och känslor kring ämnet!

Betala av era krediter, handla när du har råd och ge banker och företag "mittenfingret" innan du ringer Ring P1 och spyr galla över Kungar, bönder och smygrökande prinsessor!

/butlin

- Författat på burlins mobila enhet

21 oktober 2010

Lättläst/Svårsmält

Ja, detta inlägg blir lättläst men kanske inte tråkigt, eller för den delen kort heller! Vem vet.I vilket fall som helst så har jag tänkt på hur inriktad man är på sig själv egentligen, fast man glider runt i vardagen och tycker att man är en ganska reko kille så tror jag fan att det är självbedrägeri till viss del.

Jag lyssnade på en bok som gav mig en del att tänka på, "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini . Den beskriver livet för två kvinnor som lever och försöker överleva i Afghanistan både innan och under Talibanväldet. Boken beskriver ganska grafiskt övergrepp på individen, människor och främst kvinnor i ett enormt kaotiskt land. Det som gjorde mig fundersam och självkritisk var hur lätt man bara suger i sig ett par nyhetsuppläsares kommentarer om enormt stora händelser som lämnar märken i historien som ingen någonsin kan vara stolt över, vi stänger av, går ut och joggar, äter och sen drömmer sött om prinsen eller prinsessan som finns eller önskas finnas i våra liv.
Då är man väl rätt egoistisk egentligen. Samtidigt kan man ju inte tappa hakan och hänge sig åt all tragik och alla orättvisor i världen då de bara överlappar varandra, det ena mer helvetiskt än det andra.

Jag undrar om inte det för vissa är Helvetet att få gå i ett par skor eller barfota, genom ett liv genomsyrat av motgångar, övergrepp och sorg. Visst måste det ändå kännas så!
Trots allt får man ändå höra historier om överlevare och ögonvittnen till helt obegripliga hemskheter
som på något sätt funnit att livet är bra efteråt och att de nått någon form av försoning med sina plågoandar och historia.

Själv klagar jag på att inte ha tid och att man har för mycket att göra. Löjligt om man drar direkta paralleller men samtidigt är det nästan idiotiskt att ens ge sig på att försöka.
Vissa växer upp i relativ trygghet medan andra får vandra genom ett liv fyllt av smärta och förlust.
Det är något man får acceptera, alltså att det finns helt olika sidor på myntet men däremot får vi aldrig glömma de som inte varit lika lyckosamma!

Det hjälper ju inte rent fysiskt att bara tänka på andra människor som har det svårt men jag tror att man kan bli mer ödmjuk om man försöker leva lite mer som "de olycksamma" skulle önska att de kunde leva! Skänk en tanke och någon gång kanske ett tillfälle uppenbarar sig då du faktiskt rent fysiskt kan hjälpa en medmänniska som farit illa.

Jag hoppas mitt skrivande kan ge tröst, kanske få någon att tänka om eller iallafall tänka till,
för skillnad gör vi, hur omedvetna vi än spelar!

Hoppas ni alla som läser detta fått en liten tankeställare, om inte annat, läs boken "Tusen strålande solar" så lovar jag att du kommer göra det efter sista sidan är vänd!

/burlin

13 oktober 2010

Du är så svår att nå

Alla vi, stora som små, drömmer om att nå upp till himlen och få leva svävande och problemfritt efter att ha uppnått alla mål, på ett eller annat sätt. Så varför blickar många av oss bara upp mot det stora blå utan att egentligen ha en ordentlig plan för att ta oss dit?

Det dök upp som en melodi i mitt huvud, "Du är så svår å nå" när jag försökte få tag i min käre vän Anton. Han hade inte varit varit svår att nå på något sätt, melodin bara dök upp.
Senare satt den där, som fäst på ett hjul som snurrade i skallen vilket gjorde att melodin dök upp med jämna mellanrum vilket nu, några dagar senare är början på en ny Burlin-låt.

Det svåra och lite underliga var att koppla ihop melodin med texten för syrsan ge den en riktig betydelse. Det känns som om jag sammanfattade det ganska bra i början av detta inlägg men jag ska förtydliga lite till, mest för att jag älskar att upprepa mig.

Himlen är blå, vi tittar men ack
så mycket vi blundar ändå
Vi lever så olika under samma tak
På en väg som är allt annat än rak
Vi kämpar och trälar och gråter ibland
Och allt vi behöver, en hjälpande hand
Men livet passerar, vi får det att gå
Och ofta så dör vi utan att nå det blå

Sträck er, kämpa, be om hjälp och bestig berget som är tröskeln till just er himmel!

/burlin


- Författat på burlins mobila enhet

Location:Estunavägen,,Sverige

8 oktober 2010

Småsaker

"För små saker blir stora på väldigt nära håll, vi ser på motivet men inte tavlan kära nån"

*Pstq och Organismens fenomenala refrängrad i låten Småsaker.

Och det stämmer ju. Vi ser sällan de små saker som faktiskt förgyller vår vardag. Dom stora sakerna sker allt för sällan och är oftast överskattade ändå. Det är många småsaker som skapar de riktigt stora sakerna:
En kärleksfull post-it, en puss när du känner dig nere, ett jävligt bra gitarr-riff, en styv gammal punkdänga som aldrig blir gammal eller tråkig, ett oväntat bra kundbesök, ett möte med en gammal vän, en oklar tanke på en idé om en ny text eller dikt, en gammal bortglömd t-shirt på botten av byrålådan, ett döskratt, en hemmakväll, sonens gafflande om ingenting greppbart men nog så jävla vackert ändå, Lailas leende, nyfunnen styrka, oväntad vänskap, en otippad kväll, Lack of trust som vägrar dö, omprioriteringar som ger syre, pappa som välförtjänt ringer och skryter om sin nya gitarr, mamma som spontan hälsar på, syster som är syster, kärlek som dammpartiklar, osv osv.

Jag vill tacka för så många små saker som ger livet en mening! Jag älskar att känna energin på ett bra capoeira-pass och sen komma hem till familjen och äta Allbran med russin och minimjölk!
Fan, tusen och åter tusen decimaler som blir till 100%!

Ser ni vad ni har framför era ögon och ikring er? För om ni gör det är ni lyckliga, så ni vet!

Trevlig helg!

/burlin
- Författat på burlins mobila enhet

Location:Danderydsvägen,Sollentuna,Sverige

5 oktober 2010

Medan vi faller

Vi ser allt oftare svart före ljus. Det jag hör är ord av hat och desperation och mindre hopp och lycka. Varför känns det som om vi faller ännu djupare ner i fördärvet, för varje ny löpsedel och dag?

Allt förändras konstant. Det som var modernt igår är gammalt idag och så vidare.
Något som verkar stanna på tapeten är mångas känsla av utanförskap och missnöje. Det är någons fel att vi känner så mycket ilska och hopplöshet, men vems är egentligen felet?

Jag vet oftast när jag sagt eller gjort någonting fel och tar då även på mig skulden för vad det nu än kan vara. Och det jag tror fattas många idag är en liten gnutta ödmjukhet. För om vi alla skulle stå våra kast, medge att vi inte är bäst på allt och kan allt, då kanske det är lättare att lyssna på andra och ta till sig.

Just nu känns det som om min "höstcynism" börjar dyka upp, dvs att även jag lägger märke till mer skuggor än soldränkta fält.
Samtidigt är det väl lite nyttigt att vara lite extra kritisk och just nu lägger jag tankemöda på varför alla, inklusive mig själv, är så förbannat domedagstänkande!

Det kan vara vädret, den osäkra politiska stämningen i landet och vad jag hör och ser bland mina medmänniskor, jag vet faktiskt inte men jag tycker att vi ska ta och blicka inåt och se vad vi på ett personligt plan kan göra för att få oss själva och dom i våran direkta närhet att må lite bättre.

Alltså, något att tänka på medan vi faller, något att försöka förbränna negativiteten med för att få ångorna att förvandlas till optimism och klarsyn! Låt oss värma varandra, tänka på varandra, värna om varandra istället för att surt stå och genomlida en mörk höst och vinter med massor av åkarbrasor!
Tillsammans är man mindre ensam och förmodligen en gladare figur som kanske iallafall orkar försöka få oss alla att hamna på solsidan vad gäller gemenskap och positiv förändring!

Håll er flytande, mina vänner!
/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

Location:Estunavägen,,Sverige

30 september 2010

Snart går Sverige i ide

Jo, som vi alla vet blir det ett "tack och adjö" när kylan smyger sig in med mörkret och hösten. Svenska folket gömmer sig för ett klimat vi själva valt, vilket är förbannat intressant. Därför pratar vi om något annat istället!

Nä, att prata om vädret är väl så jävla trist att man istället kan låta bli.
Burlin-EPn finns ju här nu, klart som digital nedladdning och lyssningsbar på Myspace. Ett långt projekt som tillslut blev klart och som jag är mycket nöjd med!
Det är även kul att många av er laddat hem den och gett mig finfin kritik!

Det som river en i baken just för tillfället är bristen på tid. Äta, jobba, träna, familjetid, repa, vara social, vara kreativ, sova.
Jag vet inte hur folk som har många järn i elden, eller bara har mycket på schemat får ihop det, för det får fan inte jag!

Jobbet kräver tid och engagemang och är absolut inget niotillfem-jobb, dessutom är det i högsta grad ett "måste" för att kunna ha sina hobbys och sitt "njuta".
Familjen vill man ju ge så mycket tid man bara kan, samtidigt är det både roligt och viktigt med träning och bandrep! Men varje vecka måste man försaka något, iallafall en liten del för att inte allt ska falla ihop som ett korthus.
Man kan inte spänna bågen för hårt, då brister den.
Som det ser ut idag så är det jobba måndag till fredag, träna måndag och onsdag, repa max en gång varannan vecka, fixa tid till att skriva och bejaka inspirationen tar jag några minuter då och då i bilen genom att plita ner korta meningar och rader i mobilen för att sammanställa vid ett senare tillfälle.

Så just nu känns det lite som att man gått i ide, eller lagt delar av sig själv på is för att hinna med det viktigaste. Man får prioritera helt enkelt. Inte alltid som man vill, snarare för att få tid till det viktigaste.

EPn kommer att tryckas upp men allt har sin tid. För just det ändamålet krävs både tid och pengar vilket är hela två saker som jag inte har fett av just nu!
Första anhalt nu, för Burlin-EPn, blir att få upp alltihop på Spotify vilket kommer att ordnas under oktober.

Förlåt alla om ni tycker att jag är dålig på att höra av mig just nu, men det handlar inte om brist på varken vilja eller omtanke, bara en enorm brist på tid!

Dessutom måste jag och min lilla familj hitta en större bostad. Om ni har en fin och rymlig trea att hyra ut, hör av er till mig här så är jag er evigt tacksam!

Må ni alla hålla modet uppe och värmen inne, nu när den kalla och obarmhärtiga hösten står vid allas våran dörr!

/burlin


- Författat på burlins mobila enhet

Location:Estunavägen,Norrtälje,Sverige

23 september 2010

Burlins Jävla EP är här!

Efter väntan, datorproblem, mer datorproblem, tidsbrist och murphys lag så har det skett!
Äntligen, mina damer och herrar, finns min EP att tanka ner för vem som än har lust!

Från början så var ju faktiskt orsaken till att jag startade burlin.nu endast den att jag skulle ha en hemsida vad gäller min hiphop. Det blev lite mer än så, både blogg och hemsida, helt enkelt en samlingssida för mitt skrivande, min musik och allting som går under burlin, det vill säga ALLT jag gör i form av skapande!

Den där jävla EPn

Allting är nu klart! Det som från början skulle vara en kort liten EP med bara fyra låtar blev en seriös produktion med all text och rap av mig, Burlin, omslag gjort av Daniel Andersson, med material fotograferat av Erik Eckerström och Stefan Nikodeamus Källström som producent och skapare av musik.
Min käre far, Christer Burlin (Burlin Sr) står för uppläsningen av de dikter som finns med på skivan.

Utan dessa personer skulle det aldrig ha blivit av! Därför tackar jag er alla, för er hjälp och kreativitet!

Så, här har ni tillslut Burlins Jävla EP! Sprid den, kritisera den och spela den för alla som kan tänkas gilla den!

Den finns på Spotify och om du inte har det så kan du istället hitta all min skit på Soundcloud!

Burlin - Jävla EP innehåller:

*Jävla Burlin
*Ur Askan
*Världens gång
*O Gudar
*Ordvärjarn
*Delar
*Fyllesvin
*Korsfest
*Vansinne
*Du stjäl ur henne
/burlin

Mångfald <3

Jag åt just lunch på Skärholmen centrum och upptäckte att representanter från praktiskt taget hela världen delade lunchlokal med mig.

Helt jävla underbart!

/burlin


- Författat på burlins mobila enhet

Location:Måsholmstorget,,Sverige

21 september 2010

Att tycka fel

Ja, mina vänner. Nu kan man väl påstå att valet är över rent tekniskt (egentligen efter det att onsdagsrösterna blivit räknade) men efterdyningarna visar på något helt annat - Svenska folket har tyckt "fel"!

Att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen har väl inte gått någon förbi, medierna kretsar kring det förmodade kaoset i riksdagshuset där hotet om att ett främlingsfientligt parti kommit in, med folkets röst i ryggen.

Jag tycker så här: om man har åsikter om saker och ting som inte skadar personer, inte bänder på mänskliga rättigheter eller skapar förtryck så har alla rätt att uttrycka denna åsikt hur öppet och ljudligt som helst. Däremot, vill man skilja folk åt på grund av ras, religion och etnicitet så bryter man redan där mot de mänskliga rättigheterna och försitter därmed sin rätt att ha en sådan åsikt på ett öppet sätt, eftersom det leder till just förtryck, rasism och förföljelse.

Ni förstår, jag älskar åsiktsfrihet men eftersom ordet "fred" finns med i begreppet tycker jag att det utesluter sådana saker som jag beskrev tidigare. Jag menar, vill vi inte allihopa bara leva utan hot om våld, förföljelse eller ogrundat hat?

När tusentals människor demonstrerar fredlig mot att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, då vill jag bara applådera dessa eldsjälar (jag hade varit där om jag haft möjlighet), det är skönt att så många brinner för mångfald och antirasism!

Det som gör mig ont i själ och hjärta är när jag på morgonen slår på nyheterna och får höra om att en "påstådd" Sverigedemokrat blivit knivskuren på Söder igår, enbart för att han ÄR just en Sverigedemokrat!

Nu ska alltså våld vara försvarbart enbart för att man tycker "fel"?! Är det inte på grund av hot om våld och rasism och dylikt som gör att folk tagit avstånd från Sverigedemokraterna?!
Vad kallar man då oss om vi använder våldet som ursäkt för att bekämpa våld, speciellt i exemplet när denna ensamme kille blir knivhuggen utan att ha gjort något annat än påståtts, av sina antagonister, vara anhängare av SD?!

Missförstå mig inte, jag tycker detta gäller alla, jag tror däremot sådant onödigt våld stjälper kampen mot antifascism mer än hjälper!

För om vi gör så, spöar folk och hugger dem i bitar, ger vi inte dem mer spelrum och argument till att det inte är "Dom" som är de våldsamma och farliga, utan vi, motståndarna?

Vi ger ju media guldläge att ge antifascister mer skuld än beröm om vi försöker spöa ner problemen i jorden!
Om vi inte kan vara de vettiga i detta läge kommer det som blommar nästa år vara svårare att skörda på grund av den sådd av våld som VI planterade!

Stå upp för jämnlikhet, mångfald och kärlek!

/Den evigt trogne men kanske naive antifascisten burlin

- Författat på burlins mobila enhet

Location:I bilen

16 september 2010

Valdebatt i TV4?

Kollar på Valdebatten. Det påminner så otroligt mycket om något som idag är förlegat.


Jag låter bilden nedan få tala för sig själv...




Valdebatten eller Pong som det hette för nästan 40 år sedan

/burlin

14 september 2010

Integritet, politik och allmänna frågetecken

Valår, med mindre än en vecka kvar till "D-dagen" och Sveriges politiska elit löper amok med media i spetsen, SAMTIDIGT går väljarna och tiger, helt ovilliga att erkänna vilket parti man ska rösta på.

Jag tycker faktiskt det är lite konstigt, folk annonserar ut intima detaljer om sina privatliv när de snackar i mobil på bussar, tåg, var helst det finns mycket folk, men ändå vill väldigt få säga vilket parti de ska rösta på!

Jag kan säga på en gång att jag är mycket kluven. Jag vet inte hos vilket skandalomsusat parti mina ideal skulle kunna tänkas trivas.
Det enda jag ser just nu är krig i sandlådan.
Att folk med så pass hög ställning (och lön) vågar uttrycka och bete sig som tjurskalliga treåringar är för helvete patetiskt!
Media sjasar ju upp stämningen ännu mer med väl utvalda citat och småskandaler som bara trissar upp stämningen ännu mer!

En gång i tiden var jag en aktiv socialist, radikala tankar och umgängen, men extremvänstern är i vissa fall som extremhögern - Med våld och hot når man framgång.
Därför tog jag ett eller två kliv åt sidan.

Jag är såklart fortfarande röd i själen, i tanken, i blodet, men jag är inte inriktat på en gruppering, ett parti, ett fack.
Jag visar min ställning i det jag skriver och gör här, i min musik och i mina dikter och texter.

Jag har svårt att sympatisera med mediaclowner, vilken färg de än har på peruken och lösnäsan!
Jag har svårt att förstå folk som hävdar att de håller hårt på integriteten samtidigt som de slänger upp vad fan som helst på nätet för allmän beskådan, omöjligt att radera!
Jag förstår inte hur vanliga människor ska ha råd att bo när lägenheter byggs för studenter men kostar som för oljeprinsar!
Jag förstår inte att folk kan lägga något så viktigt som sin röst på ett särskilt parti, ett parti som lika gärna skulle kunna vara vilken kvällstidning som helst, och låta dem representera din röst under fyra år som oftast gör dig mer besviken än nöjd!

Jag önskar att vi skakades om, att vi skärpte oss, att alla som faktiskt lyckats tillskansa sig en position som kan göra skillnad använde sin makt till att skapa rättvisa, mer syster- och broderlighet, mer glädje, mer luft, mer hjärta till ett redan fyrkantigt och korrupt skitsystem som definitivt behöver skakas om i dess skeva grundvalar!

Må medmänsklighet, rättvisa och kärlek bli vårat gemensamma mål!

/burlin

- Författat på burlins mobila enhet


Location:Estunavägen, Sverige

6 september 2010

Gränsland

Jo, nu ligger man i gränslandet (OBS, läs gräns-landet!) mellan måndag och tisdag.
Jag borde ha somnat i god tid för flera år sedan men en invand dygnsrytm är helt plötsligt en livsstil.

Det man sett ute på gator och torg, eller egentligen, vart man än befinner sig är alla dessa fula jävla valplakat (affischer, posters etc)!
Jag vet att partierna vill nå ut till ALLA men är det någon som vet med sig att de röstat enkom för att de såg ett specifikt valplakat?! De får hur som helst mig att tänka på när cirkusen är i stan (bokstavligen talat) och plakat och stora, färglada skyltar sätts upp för att absolut ingen skall kunna missa den!
Det jag tänkte på idag när jag satt i trafikköer, på väg hem ifrån vår stolta huvudstad och med blicken fäst på en hög ljuslykta som formligen var begravd under Reinfelds leende valplakat, det var tanken på allt skräp som blir kvar av dessa desperata valplakat när regnet härjat hela hösten och valet sedan länge är över. Är det Miljöpartiet som tvingas kliva in och städa upp för att visa var de står i alla lägen?! Tror Inte det. Vi kommer nog aldrig få se Maud, Mona eller Fredrik efter vägarna iklädda overaller med reflexer i full färd med att sopa upp resterna av alla partiers överflöd av pappropaganda!

Men jag har det bra! 19 september är bara ett datum, precis som första januari år 0 och även dagens datum som alldeles nyligen klev över tröskeln till den 7 september 2010.

Jag har insett att jag inte har någon press på mig om jag inte vill pressa mig själv. Hemsidan, alltså här - bloggen, den skriver jag ju i när lusten faller på, om jag anser att jag behöver skriva av mig.
Det enda som jag inte har full kontroll över och som känns enormt högprioriterat är behovet av en större lägenhet!
Jakten är igång men insikten om att bostadsrätter är sjukt översaltade i pris, samt att bankerna kräver att man är en mindre oljeshejk för att ens få lov känna doften av ett lånelöfte, gör saken lite knivig.
Press och massa motstridiga tankar. Kanske blir det en större hyresrätt men fan, man vill ju betala av till sig själv och ha möjlighet att äga en lägenhet!
Nåväl, det löser sig!

Nu har ena ögat somnat så jag ska nu försöka att natta även det andra! Sov så gott, ni som kan och ni som kan men inte vill - skaffa ett jobb!

Utomparlamentariska natthälsningar!

/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

Location:Götgatan,Norrtälje,Sverige

31 augusti 2010

Burlinsäsongen börjar

Ja, då får man väl säga att det är dags att börja jobba med sig själv igen! Skriva blogg, skriva texter, skriva dikter, skriva av sig, skriva ner sig och framförallt, nå ut till er i slott och koja!

Valmånaden september närmar sig med stövelsteg, 20 dagar kvar. Jobbet tvingar mig att tappa lite inspiration men det är sånt man får utstå för att inkassera brödfödan!

Fan, det är svårt att komma in i elementet "infernaliskt skrivande" som jag tyckte att jag besatt innan sommaren kväste allt som har med kalla och svalkande tankar att göra. Nu är det fan på tiden att sätta igång, minst sagt.
Semestern är slut, festivaler har kommit och gått, samt klappat ihop för alltid. Gitarrspelande snubbar i bar överkropp sitter väl hemma nu och försöker lära sig ny hits att förföra småflickornas naiva tonårshjärtan med, det varma blåser bort med nordanvind och ersätter shorts och flipflop med höstjacka och halsduk, rensa ut förråden för nu jävlar blir det vargavinter nästa!

Förutom familjen så ska jag satsa på träning och skrivandet, samt nå ut med skivan! Ska samtala med min vän och producent om inte han kan slänga fram första färdiga skivan så jag kan lägga upp den här, då blir det genast roligare att bo i Sverige när kylan kryper in genom isoleringen.

Världen är samma råttbo som alltid och politikerna står väl som bäst och sliter i den kaka som är de fyra kommande åren av färgkombinerat styre som inte skiljer sig mer åt än vacker gråskala.

Vinnarskallar och förlorartomma blickar kommer att byta av varandra och jag kommer sitta där högt ovan alltihop och bara ta in alla intryck! Skåla in hösten 2010 med mig och lova mig att vi gör vårt allra bästa för att överleva lyckliga, med blicken fäst vid horisonten och "Jävla burlin" på högsta volym i era hörlurar!

Kram!

/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

Location:Takpannegatan,,Sverige

24 augusti 2010

Ödet är bara en åskådare

Ett enkelt bord på en restaurang som, med mina egna mått mätta, verkar rätt prålig. En öl, en servett som aldrig kommer hamna i mitt knä och ett löfte om god mat är mitt enda sällskap ikväll.

Efter en lång dag, tidig morgon för avresa mot Dalarna med ohyggligt många kundbesök att se fram emot, till sen kväll, nu på denna restaurang som tillåter mitt jobb att betala notan för allt det goda.
Det är vid sådana här tillfällen skallen börjar glida ur sin lilla låda för att djupdyka ner i en oändlig ström av blandade tankar.

Det känns som jag kommit längre än jag trodde jag skulle komma. Jag har ju aldrig varit den som sätter upp långsiktiga mål och planerar för framtiden. Jag har tagit dagen som den kommer, Carpe diem, fånga vad du vill, när du vill.

Nu sitter jag och är lite nöjd över mig själv. Jag har ett jobb som kräver enorm planering och framförhållning, trots att det inte ligger i min natur.

(och här kom maten in så det jag skriver senare kan påverkas av min förmodade paltkoma)

Nu så, färdig! Det var gott och servetten fick aldrig bekanta sig med mitt knä. Jag känner mig själv ganska så bra ändå.

Jo, vad man trodde förr om var man hamnade nu. Jag trodde inte så mycket och efter ett ansenligt antal personliga haverier så tappade jag nog tron på det mesta dör en stund.
Räddningen blev skrivandet, musiken och vännerna.

Idag är man far och är bottenlöst djupt förälskad i min Laila. Jag vill att vi ska bo större men jag har jobb, vi har det bra, det får komma när det kommer - Carpe diem igen!

Har inte ni någon gång förundrats över hur det blev? Hade ni drömmar som ni lade ner er själ i för att förverkliga eller byttes de ut till något annat ni aldrig trodde
var möjligt?

"Livet är det som händer dig medan du planerar något annat", John Lennons egna ord och verkligen passande i detta sammanhang!
Vad planerade ni och dök kanske något annat upp medan ni färdades på er utsatta resa från A till B?






(kvällens bloggzon)

Sköt om er!

/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

Location:Parkvägen,,Sverige

10 augusti 2010

Människan fallerar, Gud gömmer sig

Nu så leker jag med ord igen; "Människan planerar, Gud skrattar" lyder egentligen det gamla Jiddisch-ordspråket men jag kan tänka mig att det finns minst 10 andra bloggar med just den titeln.

Dessutom, vi fallerar när vi planerar våra liv, mest för att det aldrig blir så som vi tänkt. Gud skrattar eller gömmer sig eller förnekar sin egen existens medan vi faller i bitar och krossas i vardagens små och stora motgångar.

Hur ofta har inte jag planerat saker som aldrig blir av?! Säkert tusen gånger om. Senast är väl Burlin EPn som fortfarande inte är klar. Det jag lärt mig är att planera inom rimliga gränser, samt aldrig ha dör stora förhoppningar, det minskar iallafall besvikelsen en del.

Jag tror att ju mer vi bara låter oss leva och ta vissa saker som dom kommer utan att bygga upp orimliga försvarsmurar, back-up system och överfulla agendor, ju mer kan vi slappna av och undvika västvärldens patenterade utbrändhet ett litet tag till.

Jobb för att leva, lev inte för att jobba! Det måttot lever jag under.
De som lever för sin karriär har såklart gjort sitt val men jag tor att senare i livet uppräcker dessa tunneltittare att de gått miste om massor med ljus- och livskänkande saker som oerhörd kärlek, passion, barn och hobby (om de nu inte är gift med chefen och försöker valla in sina barn i familjeföretagsvärlden).

Ta ett andetag, sålla bort allting du skulle kunna tänka dig att leva utan och koncentrera dig på det som finns kvar när du andas ut.
Då kanske Gud eller någon annan torkar sina tårar och ler mot dig, för du kanske just upptäckt meningen med livet!

Lev ut era drömmar med det lilla som oftast visar sig vara det största om du står tillräckligt nära!

/burlin


- Författat på burlins mobila enhet

Location:Gävle Brovägen,,Sverige

4 augusti 2010

Regn ute, sol inne

Tillbaka i etern. Semester underbart avverkad och utnyttjad till fullo och nu återigen tillbaka i bilen, på bloggen, i vardagen.

Det blev, som ni kanske märkte, bara ett gammalt inlägg från 2005 men så är det ju när tiden går för fort för att hinna manövrera som man vill.

En lyckligare människa får ni leta efter, apropå ingenting. Allting är felfritt!
Laila är mitt epicentrum, Gabriel vår egen lilla bevingade ängel och allting har med dessa två mirakel låtit allting falla på plats!
Detta gör även andra saker enklare: Träningen ska bli hårdare och mer frekvent, musiken ska spelas, repas och skrivas mer och oftare (underhållas alltså)! Familjen skall älskas och värnas om men det gör jag av bara glädje och lyrisk automatik!

Ny säsong för skrivandet också! Nya saker att ta upp och lufta ur, släta av, syna i fogarna och blåsa skallen av! Det blir en höst som heter burlin.nu(jävlar-anamma-händer-det)! EPn blev som ni alla vet fördröjd men idag anser jag att det var klokt att vänta! Blir tidigt höstsläpp istället, jag återkommer om när!

Så, medan det regnar både katter och hundar ute, dansar solstrålar av glädje, kärlek och nästan löjeväckande lycka omkring i mig!

Tack för livet som så småningom kom till mig i form av den vackraste kvinna jag mött, med den finaste lilla ängel jag vet!

Må kärleken nå er alla! Burlin är tillbaka!
/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

25 juli 2010

Ett riktigt gammalt inlägg: #1

"Det finns något som kallas för Dom och det finns kanske något som kallas Jag..."

Satt ute för en stund sedan och rökte en cigarett. Jag lyssnade på musik och fastnade tillslut med blicken fäst på glöden och försvann i tankar.
Ska jag bli som Dom? Måste jag vara en av Dom för att bli något?
Är det därför allting verkar gå i ultrarapid samtidigt som tiden rinner iväg och jag blir äldre? Jag skulle fortfarande kunna vara nitton men det är jag tyvärr inte och ändå har jag inte den blekaste aning om vad jag vill bli!
Jag vet att det är ett ord som Dom använder. Det kanske redan har börjat?
Vaddå bli? Är jag inte något nu då? Kanske inte. Jag stannar upp ibland, precis som jag gjorde när jag var ute och rökte, och undrar vart detta ska leda. Vart är jag påväg? Går det kanske baklänges? Visst njuter jag, men det känns som allt för korta ögonblick för att nästan räknas. Och hittar man någon som man njuter med, både längre och oftare, så brukar personen antingen försvinna efter en liten stund eller så visar det sig att personen bara var inne i en "fas" av att våra någon ungefär som mig. Känslor pratar vi inte om idag. Man måste vara hårdhudad och kall för att klara sig. Den som känner går under och den som bryr sig blir huggen i ryggen. Förr eller senare.
Jag har vissa idéer och tankar om vad jag skulle kunna göra med mitt liv, men språnget låter vänta på sig. Vill bara inte att när jag väl vågar ta det steget så är det redan för sent.
Och jag vill inte såra dig, det vill jag inte, men jag är jag nu och det måste jag ta hand om eftersom du inte vet vem jag är! Du vet inte vad jag behöver och du vet inte hur svag jag kan vara.
Jag vill inte såra dig så kanske ska du börja röra dig bort...
Jag kommer inte närmare än så här och antingen står du ut med det eller så glömmer du att jag finns. Det finns så mycket och så många andra som redan gjort det. Jag märker själv ibland att jag inte vet vem jag är. Jag har så många gånger gett så mycket av mig att när jag plötsligt stått ensam kvar är jag tom. Jag har delat ut allt till andra som gått med mina pusselbitar.
Just nu samlar jag och återställer. Det och mycket annat gör att jag inte kan nu. Kan inte älska någon. Jag försöker älska mig och tro mig, det är svårt nog bara det!
Bara Dom inte tar mig. Bara Dom låter mig vara den jag ska utan att jag blir en tråkig, likgiltig, kall och trist skugga av en människa. Det finns redan för många av er där ute och jag ser att ni inte lever, men det gör jag och det tänker jag fortsätta göra! Men jag kan inte leva med fler än mig.
Läs mina ögon: Gå nu och du kanske inte blir så ledsen som du tror...

/burlin
2005-dec-07

22 juli 2010

Gammalt kan bli nytt

Ja, det här var verkligen inte igår, detsamma gäller några blogginlägg från min första blogg som jag tänkte lägga upp här när jag fortfarande är lite frånvarande här på burlin.nu

Måste då klargöra att detta inte blir ett sedvanligt blogginlägg utan bara ett kungörande om vad som strax dyker upp här innan allt blir som vanligt igen!

Min semester är mer än halvt förbrukad nu så jag måste återgå till den snarast!
Snart dyker alltså mina gamla tankar upp här så får vi se hur och vad man tänkte på då, framförallt skillnaden hur jag skrev då och hur jag skriver idag.

/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

Location:Stora Torget,,Sverige

13 juli 2010

Att det är varmt är en underdrift utan dess like! Just nu spelar det ingen roll var jag är, inne eller ute. Helst av allt skulle jag vilja ligga i en frysbox.

Sommaren är onekligen här, direkt importerad från Karibien eller något annat land där sådan här värme är normal.
I Sverige är sådan här värme något folk drömmer på höst, vinter och vår men när den och om den väl dyker upp så blir folk ganska snabbt trötta på att det är för varmt.

Alla vet ju att här i mellanmjölkens långsmala land är "lagom" ett ledord vilket sätter långvarig, tropisk värme på minussidan efter ett par dagar av oändligt duschande, tvärfulla stränder och skrikande barn med solsting.

Personligen är det jävligt trevligt med en riktigt varm sommar men eftersom huset man bor i för tillfället är inneslutet i plast och byggställningar, på grund av fasadrenovering, blir den minimala tiden man spenderar inomhus outhärdlig!

Men, fläktarna går på dygnet runt, lilla sonen verkar må bra och kylen är full av kall öl, jag har semester tre veckor till så allt är ändå ganska så himmelskt!

Hoppas ni inte får värmeslag därute, min dator mår nog bäst avstängd så här kommer bara ett kort inlägg från iphonen för att visa att jag själv inte kroknat, än!

Fridens liljor!
/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

Location:Min balkong

3 juli 2010

Mellanrum, en helt egen tidsrymd

Burlin har haft sin första riktiga semesterdag idag (egentligen inte eftersom jag aldrig jobbar helgdagar). Det var skönt, trots att jag och några vänner hjälpte en av mina bästa vänner att flytta.

Igår handlade man upp semesterpengen på en dagstripp, tur och retur till Åland, för att kunna släcka semestertörsten under fyra hela veckor.

Det har med andra ord börjat mycket bra! Detta lilla inlägg handlar väl om att de mellanrum som lever mellan mina blogginlägg kan bli längre
- jag har semester från allt i sommar!

Men jag skriver så fort lusten faller på, det lovar jag!
Annars, ha en underbar semester alla där ute i slott, sommarstuga, festivaltält, båt och koja!
Vi hörs när vi hörs!

/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

28 juni 2010

Sommarens vändpunkt eller startskott

Då var det måndag igen. Över den här lilla långhelgen tog även jag en välbehövlig paus från allt som har med datorer, jobb och inomhus att göra. Midsommarafton stod ju vid dörren!

Egentligen en dag som vilken annan, dessvärre är det väl att den påminer om att "efter den här dagen vänder det", "Nu blir det bara mörkare och mörkare" - typiskt svenskt och possitivt tänkande!
Vi spenderade den lugnt hos några vänner - God mat, dryck och jävligt trevligt umgänge!
Nog om det, nu till något annat.

Jag läste en blogg som koncentrerar sig på mobbning och tillhörande kategorier i ämnet. Det var något om att "Folk super för mycket och vet inte vad dom gör", "Midsommar är en våldsam dag" unt so weiter, mycket tråkig läsning. Jag menar alltså inte att det var tråkigt att HÖRA om hur det faktiskt är när folk firar onykter midsommar, nä, inlägget var tråkigt!
En sten vet att folk super för mycket, inte bara på midsommarafton utan året runt, ibland mitt i veckan men det är inte heller detta som jag vill skriva om nu.
Folk får supa hur mycket dom vill, egen vilja, eget vett och ovett. Folk får skriva vad dom vill, hur trist det än må vara, men jag undrar bara vad själva idén med allt detta är.

Folk super, ibland för att det är gott, för att man vill ta ett sällskapligt glas vin, man är törstig, man har tråkigt, man är beroende, det är fest. Men ibland tar sig folk sprit över huvudet för att de vill att någon ska se att just dom finns. Ett rop på hjälp, som det så vackert heter.

Men nu är det ju faktiskt så här: Folk super och kommer alltid att supa, lika mycket som det finns godtemplare som proklamerar ett sunt och nyktert leverne. Allt är som vanligt. Den som super tycker att den som inte super är en tråkig jävel som lika gärna kan åka hem, medan den som förhåller sig nykter tycker att alkoholen och de som nyttjar den är svin och faller under kategorin "tänkbara våldsmän".

Så medan dessa båda sidor kastar sten och svordomar på och efter varandra, snurrar jorden på, folk går till jobbet och klagar att dom hatar sitt jobb, arbetslösa förblir arbetslösa (en del endast för att dom hatar att jobba), folk begår brott, kränker varandra, sprider kärlek och ondska och kanske ibland lite ljus, över en annars ganska så grå och dassig vardag.
Poängen är alltså - livet går vidare! Vad är en öl utan att få dricka den i andakt och lugn och ro, samt vad är det att njuta av nykterhetens sunda om man ändå ska beblanda sig med fyllskallar som ändå bara gnäller på en?!

Glad midsommar, allihopa och - SKÅL!

/burlin

22 juni 2010

Trotyltankar

Explodera då för helvete!
Så kan det kännas ibland när skallen är fylld av idéer och kreativa tankar som inte får ordentligt fäste utan bara ligger och glöder som en gammal stubin. Årgärd krävs!

Jag har tusen och åter tusen planer för allt möjligt men det är sällan man påbörjar, för att inte nämna slutför dem.
Jag önskar ibland att jag var en person som gav mig fan på någonting, behöll glöden genom hela projektet och sen levererar den till hundra procent.
Tyvärr är jag han som så sakteliga börjar skrapa på ytan för att sen finna att jag inte har intresset kvar för det som skulle kunna finnas där, under rutin- och vardagssmuts.

Det som jag lärt mig för att åtminstone nå närmare slutföranden är att göra allting helt själv!
Ofta blir det ju så att om man har en kreativ tanke som känns stor, då vill man kanske ha någon som hjälper en. Men om den som ska hjälpa inte brinner lika innerligt för din idé så blir det oftast ett enda stort projekt som ligger långt ute på "det senares" ishav.

Hjälp är ju underbart, vetskapen och känslan över att folk ställer upp, så det är inte det att folk sviker, snarare att deras egna planer och idéer måste gå först.
Och det är inte konstigt.

Nu så har jag iallafall gett mig fan på att ta mina bästa hjärnkreationer och låta dem bli trotyltankar!
De kommer att explodera och tvinga ut det som legat där uppe i något hörn för att hamna där det ska!
Nu ska man ju aldrig lita på sprängmedel men eftersom det är något som jag endast skapat i mitt eget huvud, borde jag kanske även kunna bestämma vart krevadgropen hamnar, vad som ligger i den, och främst - vad som växer ur den!

Till alla uppfinnare och ni som gör slag i saken och inte väntar på en ny och bättre dag - Stor respekt från burlin!
Nu tar vi tag i saker och gör jävligt vackra hönor av jävligt små fjädrar!

/burlin

- författat på burlins mobila enhet

18 juni 2010

Känn ingen sorg för Östermalmstorg

Det är fredag och i vanlig ordning jobbar jag, med bilen som huvudinstrument för att nå mina kunder.

Det var förmodligen världens sämsta planering som låg bakom beslutet att besöka centrala Stockholmskunder dagen innan Kronärtsprinsessans bröllop, men vad gör man. Det är bara att tuta och köra. Typ.

När jag är på väg mot en kund som ligger vid Slussen är jag tvungen att passera Stureplan, vilket alltid är en fröjd för ögat precis som "Gula fläcken" och gråstarr.
Just idag var trafikljusen ur funktion (förmodligen första gången någonsin med tanke på hur förvirrat folk betedde sig). Dyra kostymer tittade runt som om stadsdelen byggts om över natten och de rika damerna vågade sig knappt över gatan eftersom det inte fanns tydliga riktlinjer för hur de skulle föra sig utan "grön gubbe".

Jag kör på, lagom sakta och mycket uppmärksamt.
När jag når en av korsningarna blir jag tvungen att bromsa lite tvärt eftersom en välklädd affärsman dundrade ut mitt framför bilen.
Hans reaktion var så typisk översittare över hela världen för när jag väl stannat ca 2 meter ifrån honom, ger han mig en blick som sade mer än tusen diamanter i hans olyckliga frus ögon när hon ser dem runt halsen på hans älskarinna.
Han var sur. Nä, föresten, han var svinförbannad!
Han blängde mig rakt i ögonen hela vägen över gatan.

Min reaktion var så klart att med varje uns av min kropp visa att jag helst kört över honom, backat bilen och kört över honom igen!

Vad är det med människor som tror att världen ska stanna upp och rulla ut röda mattor under deras handgjorda, Italienska skor?!
Dessa individer lider av sån hybris att de skulle behöva syrgasmask för att vistas på den höjd de själva tror att de befinner sig på!

Attityd visar ofta vad för slags person du är och just den här mannens attityd visade direkt att han var ett förstklassigt svin!

Det jag gillar med mig själv är att jag vet att den här mannen kommer få minst fyra rader i min text som har jobbtiteln; "Känn ingen sorg för Östermalmstorg"!

Den skulle kanske kunna låta ungefär så här:

"Storstilad, spegelbilden ljuger
för den är inbillad.
Inkilad mellan dina svullna hjärnhalvor, vetskapen om att du är högutbildad.
Så du stirrar stint men tittar blint,
storpampen mitt i min fil.
Trist att du i din dyra svid hamnade under mitt fordon nu kallad likbil"

/burlin


- författat på burlins mobila enhet


16 juni 2010

Det ser lite mörkt ut. Sommaren är här!

Update på skivan: Stefans dator är tvärkörd, vad det verkar så släppet skjuts fram till ett ej angivet datum.

Detta är antiklimax i dess rätta bemärkelse! Däremot är det kul att många frågar mig när den kommer, det finns alltså ett visst intresse och det tackar jag såklart för!

På jobbet kunde det gå bättre men det verkar vara högre makter inblandade här, kanske snarare lägre makter - från underjorden.
Det enda jag är riktigt nöjd över är alla bra ljudböcker som trillat in inför sommaren, vilket ger mig skön lyssning i bilen!

Min lilla son Gabriel äter som en hel hundkennel och växer därefter, han är snart redo för sin första motorcross!
Han mår bra och själv har man
lärt sig vad alla hans små läten mer eller mindre betyder: "Oää oää oää" betyder att han vill ha uppmärksamhet eller sällskap. "Oääää oääää oäääää oääääygääharghhh" betyder att han vill ha mat nu jävlar och direkt! "tystnad" betyder att han skitit ner hela sig och diggar värmen. Skevt men bra att veta!

Jag funderar för övrigt att spela in lite nytt Kubler-Ross här hemmavid.
Jag har en del bra material som jag tror kan funka med endast sång och gitarr. Jag testar och så får vi se sen.

Ja, annars blir det väl inte så mycket annat än dödsträngsel i trafiken till helgen, allt på grund av att någon form av kronärtsprinsessa ska gifta sig med någon ung Carl Bildt-figur.
Skönt att man inte är en del av den där styrda kretsen där ett hov sitter och bestämmer vad man ska och inte ska göra.

Jag vet, förlåt allihopa, men denna läsning kan inte ha varit särskilt spännande.
Ni får väl kika in snart igen så ska pappa Burlin försöka snickra ihop något fantastiskt åt er!

Frid varde med eder!
/burlin

- författat på burlins mobila enhet


12 juni 2010

Fem minuter

Ni som orkar besöka min blogg/hemsida ibland, misstycker säkert inte nu när jag försöker skapa ett blogginlägg långt ifrån nykter!
Allting handlar ju som vanligt om gemenskap och att nå varandra så sakterliga.
Vi famlar ju alltid i mörker, verkar det som, trots den lilla känsla av ljus som vi ibland känner.

Så sällan det är då vi känner oss verkligt lyckliga och kanske släpper vardagens måsten och tyngd.
Vi kämpar ju så fruktanssvärt mellan 9-5 med att försöka få ihop till en vardag vi är nöjda över. Men det är sällan, åh så sällan, som vi verkligen lyckas!

Men tyvärr måste jag säga, att helgens lättsinne och ansvarslöshet ger oss en känsla av att vara världens mästare och bärare. Vi är ju alla blott människor och myror som kämpar med en tyngd som bara hittas inom oss själva. Den skapas ju mest av det vi förväntas att göra och därefter ser våra medmänniskor hur vi felar, hur rätt vi än gör.
Så fort vi kliver åt sidan har du någon som anmärker på just det!

Låt oss, snälla, komma förbi våra tvång och prestationstankar! Vi behöver bara fem jävla minuter för att känna att vi faktiskt lever.
Fem minuter av kärlek, fem minuter av omtanke, fem minuter av glädje, skratt och tårar.
Fem ynka minuter av att känna oss som en individ som har makten att faktiskt få bestämma vart vi är på väg!

Det räcker faktiskt med fem minuter för att vi ska få känna oss som våra egna Gudar och få leva ut den lilla dröm som alltid funnits där, tillsynes undangömd och hemlig, men nog så jävla aktuell!

Sov gott, mina damer och herrar!

/burlin

10 juni 2010

Den som tror vet oftast ingenting

Jag uttalar mig, som ni säkert redan vet, om mångt och mycket, men det jag uttrycker i ord är bara vad jag anser om det jag själv ser och hör, upplever och registrerar.

Jag, har förutom min egen misslyckade student, genomlidigt diverse ex-flickvänners studentmottagningar och vallfärd till cermoni i parken och Gud vet allt. Det är nog bland det tråkigaste jag vet, dessutom har jag på senare år förstått att bakom varje glad student huserar en enorm oro över framtidens svarta hål.
Jag skiter blankt i politiska uttalanden om huruvida det ses att vara nyutexaminerad och inkastad på en mycket osäker arbetsmarknad!

Situationen är klart dålig, det fattar tillochmed en död apa, så Ni högt uppsatta i maktens korridorer, varför kan ni inte bara gå ut på en av folket slumpvald skolgård och kasta sten på varandra!
Femåringar med lite maktsmak i käften, jämföra spade i sandlådan - ska det kallas politik?!

Jag tycker vi ska tycka, vitt och brett tillochmed! Men jag tycker att många verkar "tro" mer än de faktiskt "vet". Förutfattade meningar, även kallat fördomar, verkar allt som oftast vara den vind som vi vänder vår kappa med. Har vi inte ork att ta reda på vad vi egentligen tycker och tänker längre, eller sejfar vi bara och säger "tror det" för att ingen ska tycka att man tycker eller gör fel.

Nu drar jag detta förbannat stort och över många olika områden men eftersom jag redan generaliserar så kanske ni ser vad jag syftar på.
"Det allmän medvetandets bakgård" som Maj Sjöwall och Per Wahlöö så vackert uttryckte det. Vi lämnat helt enkelt det stora och jobbiga tycket och tänket till någon annan.
De åsikter som jag helt säkert vet att de flesta av er har där inom er, de borde väl få luftas av vilken jävla sopprot som helst!
Är allting bara ett "kanske", "jag tror det", "vad tycker du", "så kan jag väl inte säga" och liknande, då tar någon annan som har mer skinn på näsan(och förmodligen mer pengar) ditt ord, förvränger det och stämplar det som sitt eget!

Så säg att du vet, iallafall vad du själv tycker om saker, annars kan man få käka upp sina ord i fel ordning och sammanhang, speciellt om man bara höll käften!

Om jag hade möjligheten att helt välja min klädsel när jag jobbar så hade min Skitsystem-keps alltid suttit på mitt huvud, som krona på verket. Mest för att alltid ha en tydlig åsikt gällande det mesta.

- författat på burlins mobila enhet

9 juni 2010

Förfall, mellanmjölk och pladder

Datorhaveri samt utlandsresa gör att den eftertraktade burlin-EPn blir fördröjd något ytterliggare. Samtidigt har jag upptäkt att vi är riktiga "Svenssons" bara genom att uttrycka oss på ett visst sätt. Resten är bara bla ha bla ha.

Den skulle ha blivit klar denna vecka, skivan alltså, men dessvärre så drabbades min kära producent och Orakel Stefan av ett jävligt tråkigt datorhaveri som gör att han måste installera om Windows på en hårddisk som han inte har.
Som tur är låg all musik som han arbetar med på en annan HD, så inga spöken där, bara förhalningarnas jävla väsen!
Daniel som fixar omslaget drog utomlands i nästan samma sekund som jag fick mail från tryckeriet att filerna skulle skickas i ett annat format. Ja, han som har grejerna och kan grejerna är på Rhodos så det får vänta det med!

"Murphys lag" glöms alltid bort till den dagen då den drabbar en själv! Förbannat härligt!

Jag släpper förfallet i skiv-görandet och går istället raskt vidare till nästa ämne, nämligen Mellanmjölken!

Jag satt på en middag för inte alls så länge sedan och hamnade i en sån där diskussion som man aldrig kommer ihåg dagen efter men som man helt säkert vet var en sån där episk grej som lät och verkade så bra att man borde ha tagit patent på tanken, snacket och idéen både där och då!
Nu gjorde ju ingen i sällskapet det, så istället ska jag försöka gräva i mitt luddiga minne för att försöka finna poängen i vad som då verkade vara så intressant och insiktsfullt.

Jo, "Svensson" är ju en klassiskt benämning för att ligga i mittfilen på mellanmjölk-Sveriges autobahn. Alltså, Jantelagen - vanlig, vanlig, grå, grå.
Jag tänkte nämligen på två uttryck som dök upp under den här middagen som är så typiskt "Svensson" att det nästan är löjeväckande!
Det handlar helt enkelt om; "Så roligt ska vi inte ha" och "Det är en dag imorgon också".
Snacka om att ikläda sig rollen som jävligt medioker, ganska trist och rent av glädjedödande!
Nu har jag inte forskat i ämnet eller luskat runt efter fakta om liknande uttryck i andra länder men jag tror att detta är något vi är ganska ensamna om!
Tänk er att sitta på en fest där någon glad jävel helt ur tomma intet föreslår ett
ölspel eller någon annan typ av alkoholmässig(eller alkoholfri) stämningshöjare och få det direkta svaret att, "Så kul ska vi inte ha". Eller, samma senario; värden/värdinnan reser
sig, sträcker på sig och gäspar och avslutar lite trött med att, "Nä, det är ju en
dag i morgon också"("Det kanske är dags att tänka på morgondan" är en annan
version av samma trista uttryck).

Ni som som använt något av dessa uttryck bör omedelbart skämmas och snabbt börja
fundera över varför ni vill hindra andra människor från att ha roligt. Det finns ingen anledning att "försvenska" oss mer än vi redan är, jag menar lagom
- Neutrala var vi redan under andra världskriget*, så skärpning!

Jag måste tillägga lite ursäktande pladder innan jag rundar av. Blogginläggen dyker ju som vanligt upp här men med lite längre mellanrum, som ni kanske märkt.
Varför det är så beror mycket på att jag är en nybliven småbarnsförälder och det tar så klart lite mera tid att göra vissa saker.
Jag skyller alltså helt och fullt på min son Gabriel utan en droppe dåligt samvete.
Om ni vill kritisera mig på grund av just detta så kommer jag inte att bemöda mig med
att svara, för helt ärligt - så roligt ska vi inte ha!

*Om man öppnar upp järnvägarna som ska hjälpa en växande militärregim att frakta
judar, oliktänkande och kommunister, bör man väl kanske inte kallas för "neutral"

/burlin

1 juni 2010

Omtankens sista högborg

Vi river ju murar. Mestadels för att bygga nya, högre och mer solida murar som ingen kan ta sig igenom, över eller förbi. Vi lever i latenta pansarskal, vi förpuppas i vår egen rädsla för det som finns "utanför" så vi gömmer oss innanför. Allt för att slippa rispor och sår. Eftersom sår kan ju ibland vara svårläkta. Ibland även dödliga.

Jag har träffat så många som säger sig blivit sårade, tusentals gånger och på tusentals olika sätt.
Effekten av detta är ju ofta att man blir skygg, väljer utanförskapet och sätter sig gärna på ett bra avstånd och iaktar istället för att delta själv.
Detta handlar ju oftast om relationer mellan kvinnor och män men även inom familjen, nära släkt eller släkt på håll som befinner sig långt ut på en skör gren i släktträdet.

Den gemensamma nämnaren är ju att de som blivit sårade om och om och om igen, dom slutar efter att tag att både tro och bry sig, eftersom de anser att det goda i människan endast måste vara en myt.
De ser på sin omgivning, håller sig nära liksinnade och likasårade för att bekräfta deras rätt att vara negativa mot människan. Detta är ibland personer som avskyr "nya" bekantskaper och har en rent av fientlig inställning om någon ny individ försöker att ta sig in i den här sårade personens "säkra" cirkel av vänner och/eller bekanta.

Då dör omtanken. Eftersom vi alla blivit sårade både en och tvåtusen gånger så kan detta sätt bara leda till att vi slutar att bry oss överhuvudtaget.
Vi borde ju vända oss mot dom som vi faktiskt vet älskar oss och ser till att vi mår bra istället för att skjuta dem ifrån oss.
Man ska alltid kapa av ruttnande delar i sin krets om det finns de som bara är egoister och sårar. De ska bort, men rensa inte för fort! Det är oftast majoriteten som består av underbara människor medan bara en liten del stjäl din energi och tid.

Jag skriver detta eftersom att det var Mors dag i söndags. Då tänkte jag på de som har haft en riktigt dålig mamma eller kanske ingen alls.
Jag led med dem och insåg att dagar som Mors- och Fars dag måste göra lite ont i deras hjärtan om de haft en eller två dåliga föräldrar. Jag insåg då också att detta säkert kan leda till pessimism och mörka tankar vilket i slutändan drabbar omtänksamheten igen men jag blev ändå glad att faktiskt jag tänkte på de som blev utan. Dom som aldrig fick vara med och fira en sådan dag.

Självklart tänkte jag på min egen mamma som tveklöst är den bästa man kan finna!
Jag har tyvärr inte hunnit ge henne Mors dag-presenten än men jag lägger den här så länge så både ni och hon kan läsa den innan hon får den inslagen och "tillfixad"!


Till mamma
Från tiden innan till dagen ett
Är du den första jag både lärt känna och sett
Du gav mig ett hem och du vårdade mig
Du såg till att allting ordnade sig
När uppåt var ner och allting tvärtom
Lärde du mig vad världen handlade om
För genom åren tillsammans fanns du alltid där
Från gladaste glad till tväraste tvär
Du har gett mig minnen för livet och mer
Lärt mig så mycket om allting som sker
Visat och fixat och lagat och gjort
Allt det tillsammans är det största av stort
Och omöjligt mycket vill jag ge tillbaka från mig
Till världens bästa mamma, för Jag älskar dig!


Fortsätt ge av er själva till de som förtjänar det! Det är så vi syr ihop världen lite grand!

Fred!

/burlin

26 maj 2010

Bra skit!

Ja, vad är "bra skit" för uttryck egentligen? Det är ju något jag själv ofta kläcker ur mig och då bara när det är något som är riktigt bra! Betydelsen är väl egentligen självklar men man kanske ändå kan bryta ner de två orden och dess sammankoppling lite, bara för att fördriva tid.

"Bra skit" kan jag säga om jag hör en bra låt, kanske om jag hör om en bra säljdag från någon av mina grymma säljkollegor, eller om man skrivit en bra text, eller det ni kommer säger om min EP när den dyker upp, osv osv.
Men hur ofta är skit bra då? Vi brukar ju säga "Skit!" mer eller mindre högt när saker och ting går åt helvete för oss på både vardag och helg. Och det är ju knappast possitivt.

"Jävla skit" är ju som att ge själva "skiten" en mer skarp finnish, lite mer "Nu har det verkligen gått åt helvetes helvete". Sen kan man ju lägga till hur många svordommar som helst framför men det är fortfarande själva "skiten" som blir punchline hur du än gör. Dessutom är det ju alltid med en starkt negativ klang!

Men om vi lämnar det negativa och försöker hitta uppsidan på detta breda, men ändå korta ord, så finner vi en hel värld av möjligheter, teorier och orsaker till hur "Bra skit" kan ha uppstått!

Jag som nybliven pappa har ju till exempel fått lära mig att om barnet skiter ofta och mycket (i rätt färgskala vartefter han blir veckorna äldre) så är det bara bra. Alltså - Bra skit!
Detsamma gäller ju såklart oss vuxa med, regelbundet nummer 2 besök på toaletten är 5 stjärnor av 5 möjliga. Vuxet men ändå - Bra skit!

En annan ingång på ämnet är väl kanske om du råkat få i dig något ohälsosamt. Du kanske ätit något olämpligt;
till exempel en halvt tillagad Kebab från turken på hörnet (som enbart på grund av våra dåliga, typiskt svenska fördommar, skiter i att tvätta händerna). Eller efter en helg av hinkvis supande, då brukar man ju säga "Det är bra när skiten går ur kroppen!". Så även här hittar vi - Bra skit!

Men för den mindre kräsmagade kan efter samma onyttigheter som jag beskrivit ovan kanske bara kontras med en enkel, klassisk klacksparksfras; "Lite skit rensar magen!" Alltså återigen - Bra skit!

Nä, nu ska jag ta mig ner en trappa till bespisningen. Jobbar runt om i Dalarna nu två dagar och får bo en natt på hotell i Borlänge. Gratis. Maten jag ska beställa kommer också att vara gratis, sen ska jag ligga och slöa framför datorn och TVn tills jag somnar in för en hel natts oavbruten sömn.

Det är vad jag kallar - Bra skit!

Fridens!

/burlin

21 maj 2010

burlin.nu och lite annat

Kära vänner! Äntligen har man ett eget hem, ett namn, ett fort, en helt egen grotta under namnet burlin.nu!

För er som redan läst några inlägg och sett hur hemsidan/bloggen ser ut så finns det egentligen inga direkta överaskningar. Skillnaden är namnet och det är ju mitt trademark - mitt arv! Därför är det alltså bara burlin.nu som gäller och allt annat är bara ovidkommande krimskrams som nu är bortopererat!

Burlin-EPn är snart färdig, omslaget är i stort sett klart och det sista som återstår är bara lite småfix! Ni har aldrig fått sådan svensk hiphop, så gratis och så jävla genomarbetad och välproducerad som den ni får av mig och producent Nikodeamus!
Vänta bara lite till, ni kommer inte att bli besvikna!

Nu till något helt annat!
Sommaren är ju här, som ni alla säkert både tacksamt märkt och uppskattat! Ett glas vin eller en kall öl efter jobbet är ju inte småpotatis för en vanlig knegare, det är fan himmel!
"Fröken, kan jag få en rund till, tack!". Det är bara att köra!

Det som också kommer med sommaren är mindre kläder, både på gott och ont!
Jag har då såklart en nyligen självupplevd "ont-anekdot" att bidra med från dagens mys i parken med familjen burlin och lite vänner!

Vi satt några stycken på filtar med sallad, lite dricka och glatt humör, omringade av några då barnvagnar och picknick-packade strandväskor.
Jag står och röker en liten sommarcigarett vid gångvägen och kikar på lite folk som firar in sommaren på sina egna individuella sätt!

Förbi mig lallar helt sonika ett par unga damer i 16-årsåldern. Jag lägger extra märke till en av dem som har en extremt kort jeanskjol och ett linne hon dragit upp över magen. Hon hade dessutom knäppt upp de två översta knapparna i kjolen så man lätt såg hennes bikinitrosa.
Det såg förjävligt ut! Snacka om att försöka objektifiera sig själv, vilket jag tycker är enormt jävla korkat!
Har lite svårt för det där med att folk får välja saker och ting, tex hur man klär sig, efter sitt eget huvud.
Allting borde såklart styras av staten! Då skulle vi alla gå, trista och grå och så fick jag slippa irritera mig på småsaker.

Hursomhelst, sekunden efter jag sett henne och hennes lilla kompisgäng gjorde jag en liknelse som jag även dokumenterade.
Så jag avslutar detta blogginlägg med bilden och sen får ni dra era egna slutsatser!





Fred!

/burlin


- författat på burlins mobila enhet

16 maj 2010

Mirakel

Ja, mirakel är just precis vad det är om man får en sån fin son som vi fick idag klockan 16.44, 3380 gram och rakt igenom bedårande!

En hel dag av väntan för mig och med känslan av känna sig överflödig, medan det för Laila var väntan, smärta och enormt grym prestation!

Nu ligger vi iallafall, alla tre och tar igen oss på patienthotellet i Mörby och bara mår som Gudar borde må!

Tack alla för era ord och erat enorma stöd! Kärlek från hela familjen!





/burlin & familj

- författat på burlins mobila enhet

I väntans tider...

Nu är vi alltså på BB, jag och Laila. Värkarna började igår kväll och vattnet gick i förrgår, tror vi!

Det är svårt som kille att greppa denna obeskrivliga smärta som ett litet knyte i magen kan skapa!
Laila har varit mycket orolig för just förlossningen men nu när vi är där så är hon lugnare än Gibraltarklippan vid grov kuling.

Jag måste även påstå att jag själv är väldigt lugn!
Jag trodde nog att jag skulle vara sen hysteriska typen som skulle ramla runt där hemma och försöka samla ihop alla nödvändigheter i ren panik och förvirring men icke, Micke!

Jag gick upp när Laila började få värkar utan att slå huvudet nån hylla, jag samlade ihop alla saker, inklusive Laila som började få tätare och tätare värkar, jag körde fram och fixade iordning bilen inför avfärden mot BB och fick dit oss alla både hela och rena!

Nu är det bara att vänta. Laila har grejat både droppnålen och en massa akupunkturnålar utan problem, trots att hon är nålrädd!

Man har en stark kvinna, det kan man ta gift på men det är klart att det är jobbigt att ligga med extrema värkar i täta intervaller.

Nu väntar vi och så får vi se vad Gud (alltså jag) har gjort för litet liv som kan trilskas så redan i magen!




Här e världens starkaste tjej! En mer stolt och blivande far får man leta efter med ljus och lykta!

- författat på burlins mobila enhet

14 maj 2010

Ett helt vanligt blogginlägg

Dagen var en torsdag, Kristihimmelfärd 2010. Vi var ett gäng med folk som samlats bortom en stängd bom, ute på ett fält bland bergknallar och buskar. Vi hade ett uppdrag och det var att spela in så många bra krigsscener som möjligt till en musikvideo med vårat band DCP!

Vi spelar in en lång skiva, hela 14 spår med 7 synder och 7 dygder! Det släpps en låt varannan vecka och alla kan såklart ta del av låtarna på vår hemsida www.dcp.nu, youtube och facebook! Danny Stacy kör sköna artworks till varje låt så att det finns videoklipp till varje nysläppt låt!

Tillbaka till gårdagens filminspelning.
Vi hade ett filmteam på två proffsiga killar som hade manus och screenplay och hela biten!
Vi skulle klä oss i tidsenliga militärkläder, eftersom videon utspelar sig under andra värlskriget.
Kläderna var från diverse militärbodar, internetköp, ihopsamlade vapen och hjälmar med mera.
Jag dök upp lite senare än utsatt tid så jag fick ta de kläder som var kvar, bland dem ett par gamla militärstövlar som sett minst två krig innan de fick känna på mina fagra fötter.

Påklädd och klar för tagning började vi med en scen där vi skulle springa ut på ett fält bland en massa krig, förintelse och fiendesoldater. Jag fick rollen som befäl så jag skulle leda min sargade lilla trupp till skydd och det blev en del tagningar hur vi sprang ur olika kameravinklar. Efter ganska mycket springande så började min högra häl att svida nått djävulskt. Vi breakade och satte oss för att kika in vad som skett med min fot, vi hade ju inga skarpladdade vapen så det var ju inget krigiskt så att säga.

Djup nere i högerstöveln kikade tillslut en vass spik anklagande upp mot oss, alltså skadeorsaken.
Jag hade fått en ganska sargad hälundersida så jag fick lägga mig ner i gräset medan mina mannar började ta hand om såret.
Med hjälmen under nacken och en liten gnutta sol mitt uppe på himlen var det ganska skönt att ligga där och bli ompysslad men däremot kände jag att jag blivit törstig av allt springande under förmiddagen.
Jag bad om vatten och fick en liten dunk som jag girigt slog korken av och satte mina torra läppar till dess mynning.
Till min förvåning smakade det jag fick i munnen inte ett dugg som vatten utan något tjockare, sötare och med en aning kemisk touch.
Jonas (en av de medagerande mannarna i min trupp) läste på etiketten och ropade
- "Men det här är ju rökmaskinsvätska!"
Vi hade ju med oss en rökmaskin som skulle ge mer känsla av krigsskådeplats och den kräver en viss vätska för att skapa röken som den spyr ut.
Det var alltså just denna vätska som jag drack i tron om att det var vatten!

Eftersom jag ganska kvickt kände på smaken att att det inte var vatten så svalde jag inget utav det utan spottade ut den fräna vätskan i gräset och började skrika om "Vatten!", "något att skölja bort skiten med!" och så vidare.
Jag sköljde ett antal gånger och kände direkt hur jävla fånigt det måste se ut med mig liggandes där med högra foten bar, stödd på den riktiga vattendunken och med en enormt påtaglig grimas av avsky i hela ansiktet.
Som tur var hann mina kära kamrater ta ett antal kort och filma hela incidenten ordentligt innan vi skrattat klart och istället återgick till att spela in alla scener.

Resten av dagen förflöt smärfritt (hälen var nu välinlindad i bandage och iklädd en ny strumpa) och förutom att vi gjorde många bra och verklighetstrogna scener så hade vi alla jävligt roligt hela tiden!

När jag kom hem blev det många "krigshistorier" och anekdoter som drogs mycket yvigt och målande för min stackars förkylda och höggravida tjej som tyckte jag varit väldigt snäll som lämnat henne ensam hemma hela långa dagen.
Efter att ha duschat både länge och väl för att få bort all smuts, svett, fejkblod och små kryp tog det inte många sekunder innan man somnade in för en hel natts oavbruten sömn. Ridå!

Så, jag vill tacka Daniel och Pär som skötte filminspelningen, Zwölfgang, Älgmartin, Scumboy, Deamus, Axl, Dolphen, Jonas, Hanna och Danny Stacy för enormt bra skådis- och statistinsatser!
Jag hade en jävligt bra dag, med jävligt bra människor och ni kommer alla att bli
ihågkomna av mig!



"...We few, we happy few, we band of brothers;
For he to-day that sheds his blood with me
Shall be my brother; be he ne'er so vile..."

/Eders tacksamme burlin

12 maj 2010

Dikt Det efter detta

Frågor om saker som det inte finns några svar på
Tankar som vi tänker som inte går att ta på
Vem vet hur det kan kännas, bli förpackad och brännas
och lämnas åt saker som vi bara fantiserat om
Hur kan det va och hur kan det slutligen bli
Vi vet inte mer än nyss vilken myt vi hamnar i
Är det mörker vi famlar i för att ständigt få existera
Som dimma, som havet, som himmel, jord och med mera
Passera i tystnad och hoppas på att någon ser
Ge dig in i dimensioner och visioner där ingen ler
Åt din ankomst eftersom du inte längre finns
Du minns deras värld, dom minns dig men du försvinner
In i baktankar som påminner om att tiden rinner
Längre bort, längre ner, vi kan allt men aldrig greppa
Ögonblick som kärlek starkare än några band
Ett farväl kan vara kort, ett farväl kan vara för gott
Kysser din hand en sista gång, vi anar inget ont och illa
Omfamnar din egen själ, det som förr fanns ligger nu stilla
Bland björkris, ängar och blommor vilar allt som är och var
Jag undrar hur mycket av mig kommer alltid att finnas kvar
När jag möter den man som vi alla känner till
En man vi alla möter vare sig vi vill
eller inte vill

Om du aldrig älgat har du aldrig levat

Fan, idag älgade jag ordentligt. Ni vet, uttrycket för att rusa rakt fram helt ograciöst och utan betänklighet på var man hamnar typ.
Jag älgade och det var skönt!

För er som alltid planerat 2 år framåt hela livet och haft en spegel i fickan för att kunna se runt innan varje gathörn har nog aldrig vågat älga.
Allting handlar om att slappna av och låta saker ske.
Det finns inget bättre sätt att leva.

Nu är det ju självklart så att man måste planera och strukturera upp vissa saker i livet, tillochmed ganska mycket, men när det kommer till det som inte är tvunget så ska man fan släppa lite på tömmarna.
Man läser och hör om den där förbannade stressen som äter upp människor inifrån och jag tror att mycket handlar om att de inte känner att de har kontroll. Så alltså är "Älga" att släppa kontrollbehovet lite, låta detta maniska skitsaker falla mellan stolarna och sparka dem åt helvete(stolarna alltså)!

Tänk så mycket som blir enkelt när man bara lägger händerna på ryggen, skjuter fram överkroppen och blundar innan man dundrar fram som ett snälltåg genom en fredagseftermiddag! Det finns ingen åldersgräns, inga normer, ingen lag eller något annat begränsande för den som vill älga! Det gäller bara att lägga ner överanalyserna, almanackan, stämpelkortet, klockan, plånboken, inhandlingslistan, mobilen, helgens middagsplaner och bara dundra iväg!

Nä, skivomslaget till Burlin-EPn är snart färdigt så snart kan ni börja räkna på fingrarna den korta tid som bör återstå innan den finns här och förhoppningsvis, på många andra ställen för er så att ni kan ta del av den!

10 maj 2010

Dansa, dansa men glöm aldrig strippstången!

En tjejkompis berättade för mig om att hon hade varit på dansuppvisning på en skola i kommunen.

Uppvisningen utfördes av tjejer i 14-15 årsåldern som dansade väääligt lättklädda till en grovt pornografisk låttext med tillhörande beats. Hon blev mycket upprörd, tyckte att det var bland det skevaste hon sett för tjejer i den åldern.
Jag däremot blir inte förvånad alls!

Om man ser sig omkring i samhället, på reklampelare, tv, tidningar, folk på gatan och vad man snackar om på bussar och krogar så är det ju precis så det är.
Tjejer sminkar och klär sig mer vulgärt, eller mer utmanande i lägre åldrar än förr men samtidigt så blir cencuren mindre hård hela tiden också.

Jag tycker jag hör hur alla blir så upprörda men vilka är föräldrar till barnen som klär sig så utmanande och låter dem gå in i den nya lättklädda eran?
Dessa föräldrar verkar finnas bland dem som åmar sig över samhällets kollaps och moralens söndrade grundvalar. De kanske bara infiltrerar sig bland de riktigt upprörda för att inte hamna i kategorin "dåliga föräldrar", vad vet jag?!

Det jag däremot vet är att samhällets förfall alltid varit ett faktum eftersom människan lever efter regler, regler som vi själva skapat, men då endast för att vi själva också ska bryta dem!
Samhället går åt helvete och det är varenda jävla gång vårat eget fel, eftersom det är vi som är samhället, Sverige och världen.

Vi ser ju på dem som svälter långt, långt borta på tv och gråter och tycker synd om dem och klagar "varför gör ingen något?".
Röda korset skandalen är väl ännu ett exempel på varför folk inte vågar bidra med pengar när man anar att de ändå hamnar i fickor på designkostymer!

Vi klagar men gör inte ett dyft, mig själv inräknad.
Så om vi inte skärper oss och gör något, fysiskt så kommer det bara fortsätta dala ner, ner, ner.

Så lättklädda tjejer i 14-15 årsåldern är inget man höjer på ögonbrynen åt eftersom innerst inne vet vi alla att imorgon är det kanske 8-9 åringar istället.

"Det finns få samhällen som bara nästan fungerar, dom flesta är ju korrupta. Precis som det finns en liten skara som slåss för frihet medan det finns flera som vill tukta"

- författat på burlins mobila enhet

6 maj 2010

"Pulserande skit, importeras hit"

Japp, citat. Detta kommer från en låt av ett band som heter Totalitär och raden från en låt som heter Äcklets bastillion.
Den handlar såklart om USA och allt skräp som tar sig över hit, till oss - trygga, lilla Sverige.

Har ni någonsin kikat på Jerry Springer? Inte? Då ska jag med glädje berätta!
Jerry Springer är något av vad man kan kalla för en "Talkshow", fast det liknar nog mer som exempelvis MMA för hillbillys. Kontentan av hela upplägget är: Det bjuder in en gäst som vill "berätta något stort" för en familjemedlem, flick- eller pojkvän etc. De får sitta framför en krigslysten publik och tvätta sin byk offentligt. Byken består ofta av att tex en kille vill berätta för sin tjej att han har haft trekant med hennes mamma och hennes son eller något i den stilen. Mycket smakfullt. Sen när de börjar gråta, skrika och kasta stolar så tar de in den personen hela dilemmat handlar om för sparkar, massor med cencurerade svordommar och ännu flera stolar. Medan detta händer skriker publiken i full exstas "Jerry, Jerry, Jerry". Så här håller det i stort sett på i en timme sen är det slut. Jag har sett en del program och är man utled och inte har något att kolla på, visst, det funkar men inte som underhållning, snarare något som får tiden att gå.

Ett annat program nu, X-effect. Detta program går ut på något så fruktsansvärt jävla uselt att jag blir förbannad bara genom att skriva om det!
Det vi får se är två skilda par som åker på vad de tror ska vara en romantisk Weekend. Killen i ena paret och tjejen i det andra har en gång i tiden haft ett förhållande men nu gått vidare och hittat en varsin ny partner.
När de två paren hamnat på hotellet så paras "exen" ihop i ett rum och de ovetande nya respektive till dem får bo på ett annat hotell och se och höra vad de andra två gör. Till exempel så lyser en röd lampa om exen skulle röra vid varandra, samt får de se valda klipp på en monitor och då oftast när exen mer eller mindra har fetsex i jacuzzin. Efter att ha fått se sina respektiva hångla upp sina ex och Gud vet allt så får de tillslut träffas och välja vem de vill fortsätta träffa. Sen är det slut.
Hade jag fått välja åt dem hade svaret alltid varit ett skarpladdat hagelgevär, men jag är varken jury eller domare, tyvärr!

Nu till mat:

McDonalds. Finns tamejfan överallt idag och är något av en farsot mer än ett bra matställe.
Ok, man får maten fort och det är inte jättedyrt men helvete vad dåligt det är. Varför vi äter är är bara för att 79% av oss Svenskar är så jävla amerikaniserade att vi inte ens tänker på det.
Jag äter där så lite som möjligt, men det händer och V A R E N D A gång så så skäms jag och har dåligt samvete. Bulemikervarning på mej men snarare så att jag vill slita av mig huvudet och skrika åt mig själv att tänka och för Guds skull aldrig äta på detta hak igen! Varför jag skäms är på grund av att efter jag har ätit så ser jag framför mig hur en stor, fet och flottig Cowboy-miljardär sitter och hånskrattar medan han räknar en fet sedelbunt. Därför skäms jag!

Skulle jag orka och ha tid och lust skulle detta inlägg bli längre än Bibeln, Koranen, Toran och Veda-skrifterna tillsammans så jag sätter punkt här!

Ät mer skräpmat och se mer skit-tv så kommer vi gå under mycket snart!
Vår framtid vilar förmodligen i händerna på en stor, fet och flottig Cowboy-miljardär som sitter och hånskrattar medan han räknar en fet sedelbunt som ständigt växer av vår egen dumhet!

/burlin

27 april 2010

Kunglig hovleverantör av syre?

Sverige har drabbats av något som mest kan liknas med en farsot. Jag tänker då på sommarens kungliga bröllop och kronprinsessan Viktoria, även prinsessan Madelenes uppskjutna bröllop och pågående kärlekskris.

Media är pintjockt med mittsektioner, löpsedlar, extranummer och allt vad det är gällande kungafamiljen och stundande bröllop.
Senaste tiden har däremot Viktorias lillasyster varit än mer på tapeten eftersom hon påståts blivit bedragen av sin Jonas.
Nu kommer jag till kärnpunkten av detta inlägg: Vem fan bryr sig?
Uppenbarligen en jävla massa, men då undrar jag istället: Varför?

Kungafamiljen är, vilket inte alla verkar veta, mänskliga. De tar på sig byxorna, ett ben i taget (om de inte har någon form av hovlig påklädningsspecialist som står för det), dom måste äta och dricka och tydligen även tjuvröka.

Men kanske är det så att just kungahuset och dess okupanter producerar syre. Utan dem skulle vi alla kanske kvävas och dö? Och för att göra syret än mer värdefullt krävs det att tidningarna skriver om allt relevant som hör till att vara en helt vanlig människa men med ett lite mer värdefullt släktträd.
Det måste vara just detta träd som verkar vara kärnan till syreproduktionen.

Det måste ju ligga till just så, annars finns det absolut ingen förklaring till varför kungafamiljen är ett sånt enormt odödligt "Scoop" och intresse för den svenska majoriteten!

Men om kungafamiljen nu producerar syre genom att bara existera, väljer jag hellre att kvävas än höra ett ord till om att Jonas vänstrat med en norsk linslus eller läsa ännu en rad om "kungens vrede". Jag är less och helt urlakad.

Det finns mycket viktigare saker i världen, tex att mitt te just stått och dragit i nästan en timme med tepåsen i. Bäst att ta hand om ett verkligt stort problem nu och fiska upp Earl grey-påsen innan det är för sent!

"Vad skulle det bli av Sverige om vi inte hade någon knug?!"

/burlin

- burlins mobila enhet


Location:Falun, Sverige

23 april 2010

Har du inventerat?

Om man ser tillbaka på allting som passerat,
på det som blivit bra och det som havererat,
saker som man fått och det man själv har levererat.
Tänk på allt det obetydliga och det som imponerat.

Ibland känns livet som om allt var helt programmerat
och ibland överraskar det dig med saker du aldrig hade planerat.
Du vaknar vissa dagar helt oengagerat,
med ett spöke i skallen som sedan länge borde varit preskriberat.

Du tittar på klockan och svär irriterat, över att du är sen till något
som du helst hade glömt och arkiverat.
Men du måste ändå framåt, ingenting är arrangerat.
Det finns alltid nya chanser, inget eliminerat!
Tänk att det inte är där du är som räknas, utan vad du har presterat
och du får aldrig låsa blicken utan hålla sinnet väl stimulerat.
Så sätt upp ett mål i hjärnan och se till att det blir graverat.
Vi har nog alla flanerat runt helt planlöst och frustrerat
men om ni bara bestämmer er för vad ni vill ha,
kommer det förr eller senare att bli Erat.

Så ta alla små tankar som legat på bottten och vibrerat
och alla stora ord som brutit ytan och exploderat.
Samla dem i lager, speciellt dom som engagerat
och använd dem när tiden är inne och allt blir okomplicerat.

För dagen är din, inget i den är patenterat
lev den som din sista, innan blodet koagulerat.
För dör du nu i tystnad, har ingen reagerat
men lever du som ett oskrivet blad blir hela livet improviserat.

Det kanske blir något för eftervärlden,
ett exempel just DU har statuerat.
Det vore väl underbart att bära med sig i graven,
Ett bevis på att du levat.

21 april 2010

Stå upp för att få sitta ner

Från uppkoppling och nåbarheten i dagens samhälle till stressen vi alla mer eller mindre lider av.

Känner du dig trött, är det för mycket som hopar sig och tynger dina axlar som ok fulla med bly? Är det alltid något som du känner att du inte hinner med eller att det är något du måste fixa? Ja, då är du stressad.
Vi ska ju hela tiden få ihop vardag med jobb, med vänner, meed träning och hobby. Planera en perfekt helg med respektive, grannarna, utan att få polisen att dyka upp och be en att dämpa musik, skratt och rop. De som lyckas med detta helvetiska pussel borde få minst en guldstjärna i himlen för det är fanimej inte lätt!

Många kan tycka att personer som tvingas avboka vissa saker hela tiden, för att de är så enormt upptagna, är självupptagna grisar som kanske inte borde ha så mycket vänner eller ha ett så välbetalt jobb som de faktiskt har, MEN, när man blir äldre så hopar sig saker mer och prioriteringarna ändras lite. Visst finns det självupptagna grisar men de flesta har helt enkelt inte tid till vad som helst längre.
Tyvärr så får man ofta inte plats med allt man vill när det man borde göra tar det mesta av tiden.
Dygnet har ju som vanligt bara 24 timmar och det vi ödar bort på mer än en tredjedel av vårt liv, nämligen att sova, är faktiskt viktigare än många tror.
Jag behöver kanske 6-7 timmars sömn efter en vanlig dag men om man tränat efter jobbet och sen repat med bandet efter träningen samma dag, så vill man nästan beställa kista för resten av veckan att dö bort i.

Det är synd att man inte kan leva som den obekymrade 18-åringen hela livet, för han hade det faktiskt jävligt bra, trots att plånboken nästan alltid var tom. Men vem vill bo hos mamma och pappa hela livet? Definitivt inte mamma och pappa iallafall! man får se tillbaka på de enkla, glada dagarna när man kunde hänga på ett café med polarna och utnyttja ändlösa påtår för bara en köpt kopp kaffe!

Så se tillbaka på dom dagarna och njut men passa på att kanske kontakta dina vänner för en långdagsfika någon gång och gör om det när ni finner en lucka. Det visar sig oftast att om man har en jävla massa att göra så har man en jävla massa saker att snacka om när man väl får tillfälle att äntligen sätta sig ner med en kopp kaffe och bara spendera tidlöst med tid med sina nära och kära!

Så slå ett slag för att slappa ibland, du märker ganska fort att tyngden på dina axlar kan lätta när du bara tillåter dig själv att sitta ner ibland, i gott sällskap och bara ta det lugnt!

/burlin.

20 april 2010

Novell: Mannen som kom från havet (Följetong)

Det var en helt vanlig torsdag i början av september. Kusten var klar, praktiskt taget molnfri och varm. Det kan ha varit den allra sista riktiga sensommardagen.
Två pojkar satt på en stor sten som sköt ut lite i vattnet.
Havet var klart och stort och horisonten syntes tydligt från stenen där de två pojkarna satt och kastade småsten som bröt den spegelblanka ytan i små cirklar.

Elias var 6 år, snart sju och liten till växten. Matteus var äldst, hela 8 år och lite knubbig. Elias satt förstrött och kastade småsten ner i vattnet fast än koncentrationen låg helt på kexchokladen som Matteus tuggade på. Den lämnade små smulor som kletade fast som små ljusbruna fläckar på hans vita luvtröja i värmen. Matteus märkte ingenting, han försökte kasta macka med runda stenar samtidigt som han höll chokladkakan i ett stadigt grepp med den andra handen. Elias visste att han inte skulle få smaka på godiset. Det var det enda som hans äldre kamrat inte var frikostig med - sitt godis, som han alltid hade i sin lilla rödgula magväska med texten "Go o glad' kexchoklad. De lekte ofta hemma hos Matteus och då fick Elias alltid spela på både Matteus Xbox 360 och Wii hur mycket han ville, även leka med hans favoritleksak - Legogubben Darth Vader.

Nu satt de hursomhelst på en liten klippsten och kastade macka och roade sig utan sina föräldrars vetskap eller godkännande. De hade förbjudits gå till stranden utan vuxet sällskap efter att en pojke i deras egen ålder hittats drunknad förra sommaren. De hade blivit skrämda i början men snabbbt glömt bort både förmaningarna och den döde pojken.
-"Kan vi inte gå till den trasiga bryggan sen och leta efter gammelgäddan som farfar pratar så mycket om. Den ska bo där i den höga vassen har han sagt", sa Elias.
Matteus som just stod och siktade med en stor, platt sten höll tillbaka kastet och tittade på sin yngre vän och svarade lillgammalt, -"Vi har ju varit där hundraelva gånger utan och se nån jävla fisk. Den är nog död om den ens funnits alls över huvudtaget!".
Elias tyckte att Matteus alltid svor väldigt mycket när det bara var de två. Det berodde säkert på hans pappa som svor åt tvn när han tittade på sporten.
"Farsan spelar på allt som går att spela på", hade Matteus berättat, med lite sorgsen ton i den späda rösten.
Nu visste ju Elias att gammelgäddan fanns där vid den trasiga bryggan men att den var mycket klokare än andra fiskar eftersom den levt så länge utan att bli uppfiskad. Elias farfar påstod att han en gång haft gammelgäddan på kroken men att linan gått av innan de hunnit få fram håven. Elias trodde benhårt på sin farfars aldrig sinande historier om allting mellan himmel, hav, berg och jord.

Precis när de skulle hoppa ner från stenen de satt på för att hitta flera stenar så såg Elias att någonting rörde sig några meter ut i vattnet.
-"Titta Matte! Ser du där ute?" Elias pekade febrilt mot den plats där han sett vattnet röra sig.
-"Nä, vart då?", svarade Matteus och tittade runt utan att få syn på något.
Elias fortsatte peka och reste sig som för att nå med pekfingret längre ut mot den intressanta platsen.
-"Det kanske är gammelgäddan som är ute och letar småfisk!", Elias stod nästan och hoppade för att kompisen skulle förstå att han inte bara hittade på alltihopa.
-"Ja, jag ser, jag ser! Det rör sig därute!", Matteus hade också rest sig upp och stod nu bredvid sin kompis, framåtlutad över stenen som de suttit på för bara en kort stund sedan.
Vattenytan rörde sig mer påtagligt nu och vad det än var som fanns där nere hade det de två pojkarnas på stranden odelade uppmärksamhet.
-"Den kommer hitåt!", sa Matteus med nervös stämma.
Och mycket riktigt rörde sig en liten fåra i vattnet nästan rakt emot pojakrnas plats på stranden.
Helt plötsligt började ytan dela på sig och en mörk rund sak som såg ut som toppen av ett sälhuvud kunde urskiljas. De två pojkarna på stranden kunde bara stå tysta och se på med uppspärrade ögon när det som såg ut som ett sälhuvud nu fick ett ansikte. Men det var inget sälansikte, utan ett människoansikte.
Under människoansiktet växte snart något som såg ut som en skjortkrage och även något som såg ut som en slips mellan en uppknäppt svart jacka.
Vad de nu snart kunde se, var en tillsynes halv man med svart slips och kavaj som sakta rörde sig upp mot stranden, i deras riktining. När han kom närmre såg de att han höll något i sin högra hand. En portfölj. När den höjde sig över ytan började det strömma ut vatten ur den stängda portföljen. Det rann även vatten från hans tillplattade hår, kanterna på kavajen och den vänstra handen som hängde fritt längs med sidan.
Mannen tittade bara rakt fram, i den rikting han var på väg, med blicken fäst på något långt, långt borta, som i en annan värld.

Elias och Matteus var i chocktillstånd och kunde varken röra sig eller säga något. Matteus halvätna kexchoklad hade ramlat ur hans hand och ner i sanden men han verkade inte se eller vara medveten om något annat än mannaen som nu nästan var helt synlig och uppe på stranden.
Mannen hade inte bara kavaj, slips och portfölj, utan en hel kostym och ett par matchande, svarta finskor.
Mannen klev helt sonika precis förbi de två stirrande pojkarna som vred på huvudet efter mannen när han fortsatte uppåt land. De satt så i flera minuter och bara stirrade mot den plats där mannen senast sågs försvinna bakom en gräsbeklädd kulle.
-"Var det en döing som kom upp på land?", frågade Matteus rakt ut i luften.
-"Jag går aldrig hit igen, jag vill att pappa hämtar mig nu! Jag ska aldrig ta din choklad när du är på toa igen, jag lovar", svarade Elias tyst, mer till sig själv än till sin gapande kamrat.

Cirka femtio meter från pojkarna, uppe på land, fortsatte den genomdränkta mannen med bestämda steg och portföljen i ett järngrepp mot det mål, som var det enda som existerade för honom nu. Det mål som skulle förändra allt, slå omkull alla och ge honom den befrielse han kände låg så nära. Så nära att han nästan kunde smeka dess kind.