Burlin Spotify Twitter Facebook Instagram

För de av er som av någon anledning vill ha mer: Burlins Jävla EP och andra diverse ljud på Soundcloud dessutom finns jag på Facebook, Instagram och Twitter!

28 juni 2010

Sommarens vändpunkt eller startskott

Då var det måndag igen. Över den här lilla långhelgen tog även jag en välbehövlig paus från allt som har med datorer, jobb och inomhus att göra. Midsommarafton stod ju vid dörren!

Egentligen en dag som vilken annan, dessvärre är det väl att den påminer om att "efter den här dagen vänder det", "Nu blir det bara mörkare och mörkare" - typiskt svenskt och possitivt tänkande!
Vi spenderade den lugnt hos några vänner - God mat, dryck och jävligt trevligt umgänge!
Nog om det, nu till något annat.

Jag läste en blogg som koncentrerar sig på mobbning och tillhörande kategorier i ämnet. Det var något om att "Folk super för mycket och vet inte vad dom gör", "Midsommar är en våldsam dag" unt so weiter, mycket tråkig läsning. Jag menar alltså inte att det var tråkigt att HÖRA om hur det faktiskt är när folk firar onykter midsommar, nä, inlägget var tråkigt!
En sten vet att folk super för mycket, inte bara på midsommarafton utan året runt, ibland mitt i veckan men det är inte heller detta som jag vill skriva om nu.
Folk får supa hur mycket dom vill, egen vilja, eget vett och ovett. Folk får skriva vad dom vill, hur trist det än må vara, men jag undrar bara vad själva idén med allt detta är.

Folk super, ibland för att det är gott, för att man vill ta ett sällskapligt glas vin, man är törstig, man har tråkigt, man är beroende, det är fest. Men ibland tar sig folk sprit över huvudet för att de vill att någon ska se att just dom finns. Ett rop på hjälp, som det så vackert heter.

Men nu är det ju faktiskt så här: Folk super och kommer alltid att supa, lika mycket som det finns godtemplare som proklamerar ett sunt och nyktert leverne. Allt är som vanligt. Den som super tycker att den som inte super är en tråkig jävel som lika gärna kan åka hem, medan den som förhåller sig nykter tycker att alkoholen och de som nyttjar den är svin och faller under kategorin "tänkbara våldsmän".

Så medan dessa båda sidor kastar sten och svordomar på och efter varandra, snurrar jorden på, folk går till jobbet och klagar att dom hatar sitt jobb, arbetslösa förblir arbetslösa (en del endast för att dom hatar att jobba), folk begår brott, kränker varandra, sprider kärlek och ondska och kanske ibland lite ljus, över en annars ganska så grå och dassig vardag.
Poängen är alltså - livet går vidare! Vad är en öl utan att få dricka den i andakt och lugn och ro, samt vad är det att njuta av nykterhetens sunda om man ändå ska beblanda sig med fyllskallar som ändå bara gnäller på en?!

Glad midsommar, allihopa och - SKÅL!

/burlin

22 juni 2010

Trotyltankar

Explodera då för helvete!
Så kan det kännas ibland när skallen är fylld av idéer och kreativa tankar som inte får ordentligt fäste utan bara ligger och glöder som en gammal stubin. Årgärd krävs!

Jag har tusen och åter tusen planer för allt möjligt men det är sällan man påbörjar, för att inte nämna slutför dem.
Jag önskar ibland att jag var en person som gav mig fan på någonting, behöll glöden genom hela projektet och sen levererar den till hundra procent.
Tyvärr är jag han som så sakteliga börjar skrapa på ytan för att sen finna att jag inte har intresset kvar för det som skulle kunna finnas där, under rutin- och vardagssmuts.

Det som jag lärt mig för att åtminstone nå närmare slutföranden är att göra allting helt själv!
Ofta blir det ju så att om man har en kreativ tanke som känns stor, då vill man kanske ha någon som hjälper en. Men om den som ska hjälpa inte brinner lika innerligt för din idé så blir det oftast ett enda stort projekt som ligger långt ute på "det senares" ishav.

Hjälp är ju underbart, vetskapen och känslan över att folk ställer upp, så det är inte det att folk sviker, snarare att deras egna planer och idéer måste gå först.
Och det är inte konstigt.

Nu så har jag iallafall gett mig fan på att ta mina bästa hjärnkreationer och låta dem bli trotyltankar!
De kommer att explodera och tvinga ut det som legat där uppe i något hörn för att hamna där det ska!
Nu ska man ju aldrig lita på sprängmedel men eftersom det är något som jag endast skapat i mitt eget huvud, borde jag kanske även kunna bestämma vart krevadgropen hamnar, vad som ligger i den, och främst - vad som växer ur den!

Till alla uppfinnare och ni som gör slag i saken och inte väntar på en ny och bättre dag - Stor respekt från burlin!
Nu tar vi tag i saker och gör jävligt vackra hönor av jävligt små fjädrar!

/burlin

- författat på burlins mobila enhet

18 juni 2010

Känn ingen sorg för Östermalmstorg

Det är fredag och i vanlig ordning jobbar jag, med bilen som huvudinstrument för att nå mina kunder.

Det var förmodligen världens sämsta planering som låg bakom beslutet att besöka centrala Stockholmskunder dagen innan Kronärtsprinsessans bröllop, men vad gör man. Det är bara att tuta och köra. Typ.

När jag är på väg mot en kund som ligger vid Slussen är jag tvungen att passera Stureplan, vilket alltid är en fröjd för ögat precis som "Gula fläcken" och gråstarr.
Just idag var trafikljusen ur funktion (förmodligen första gången någonsin med tanke på hur förvirrat folk betedde sig). Dyra kostymer tittade runt som om stadsdelen byggts om över natten och de rika damerna vågade sig knappt över gatan eftersom det inte fanns tydliga riktlinjer för hur de skulle föra sig utan "grön gubbe".

Jag kör på, lagom sakta och mycket uppmärksamt.
När jag når en av korsningarna blir jag tvungen att bromsa lite tvärt eftersom en välklädd affärsman dundrade ut mitt framför bilen.
Hans reaktion var så typisk översittare över hela världen för när jag väl stannat ca 2 meter ifrån honom, ger han mig en blick som sade mer än tusen diamanter i hans olyckliga frus ögon när hon ser dem runt halsen på hans älskarinna.
Han var sur. Nä, föresten, han var svinförbannad!
Han blängde mig rakt i ögonen hela vägen över gatan.

Min reaktion var så klart att med varje uns av min kropp visa att jag helst kört över honom, backat bilen och kört över honom igen!

Vad är det med människor som tror att världen ska stanna upp och rulla ut röda mattor under deras handgjorda, Italienska skor?!
Dessa individer lider av sån hybris att de skulle behöva syrgasmask för att vistas på den höjd de själva tror att de befinner sig på!

Attityd visar ofta vad för slags person du är och just den här mannens attityd visade direkt att han var ett förstklassigt svin!

Det jag gillar med mig själv är att jag vet att den här mannen kommer få minst fyra rader i min text som har jobbtiteln; "Känn ingen sorg för Östermalmstorg"!

Den skulle kanske kunna låta ungefär så här:

"Storstilad, spegelbilden ljuger
för den är inbillad.
Inkilad mellan dina svullna hjärnhalvor, vetskapen om att du är högutbildad.
Så du stirrar stint men tittar blint,
storpampen mitt i min fil.
Trist att du i din dyra svid hamnade under mitt fordon nu kallad likbil"

/burlin


- författat på burlins mobila enhet


16 juni 2010

Det ser lite mörkt ut. Sommaren är här!

Update på skivan: Stefans dator är tvärkörd, vad det verkar så släppet skjuts fram till ett ej angivet datum.

Detta är antiklimax i dess rätta bemärkelse! Däremot är det kul att många frågar mig när den kommer, det finns alltså ett visst intresse och det tackar jag såklart för!

På jobbet kunde det gå bättre men det verkar vara högre makter inblandade här, kanske snarare lägre makter - från underjorden.
Det enda jag är riktigt nöjd över är alla bra ljudböcker som trillat in inför sommaren, vilket ger mig skön lyssning i bilen!

Min lilla son Gabriel äter som en hel hundkennel och växer därefter, han är snart redo för sin första motorcross!
Han mår bra och själv har man
lärt sig vad alla hans små läten mer eller mindre betyder: "Oää oää oää" betyder att han vill ha uppmärksamhet eller sällskap. "Oääää oääää oäääää oääääygääharghhh" betyder att han vill ha mat nu jävlar och direkt! "tystnad" betyder att han skitit ner hela sig och diggar värmen. Skevt men bra att veta!

Jag funderar för övrigt att spela in lite nytt Kubler-Ross här hemmavid.
Jag har en del bra material som jag tror kan funka med endast sång och gitarr. Jag testar och så får vi se sen.

Ja, annars blir det väl inte så mycket annat än dödsträngsel i trafiken till helgen, allt på grund av att någon form av kronärtsprinsessa ska gifta sig med någon ung Carl Bildt-figur.
Skönt att man inte är en del av den där styrda kretsen där ett hov sitter och bestämmer vad man ska och inte ska göra.

Jag vet, förlåt allihopa, men denna läsning kan inte ha varit särskilt spännande.
Ni får väl kika in snart igen så ska pappa Burlin försöka snickra ihop något fantastiskt åt er!

Frid varde med eder!
/burlin

- författat på burlins mobila enhet


12 juni 2010

Fem minuter

Ni som orkar besöka min blogg/hemsida ibland, misstycker säkert inte nu när jag försöker skapa ett blogginlägg långt ifrån nykter!
Allting handlar ju som vanligt om gemenskap och att nå varandra så sakterliga.
Vi famlar ju alltid i mörker, verkar det som, trots den lilla känsla av ljus som vi ibland känner.

Så sällan det är då vi känner oss verkligt lyckliga och kanske släpper vardagens måsten och tyngd.
Vi kämpar ju så fruktanssvärt mellan 9-5 med att försöka få ihop till en vardag vi är nöjda över. Men det är sällan, åh så sällan, som vi verkligen lyckas!

Men tyvärr måste jag säga, att helgens lättsinne och ansvarslöshet ger oss en känsla av att vara världens mästare och bärare. Vi är ju alla blott människor och myror som kämpar med en tyngd som bara hittas inom oss själva. Den skapas ju mest av det vi förväntas att göra och därefter ser våra medmänniskor hur vi felar, hur rätt vi än gör.
Så fort vi kliver åt sidan har du någon som anmärker på just det!

Låt oss, snälla, komma förbi våra tvång och prestationstankar! Vi behöver bara fem jävla minuter för att känna att vi faktiskt lever.
Fem minuter av kärlek, fem minuter av omtanke, fem minuter av glädje, skratt och tårar.
Fem ynka minuter av att känna oss som en individ som har makten att faktiskt få bestämma vart vi är på väg!

Det räcker faktiskt med fem minuter för att vi ska få känna oss som våra egna Gudar och få leva ut den lilla dröm som alltid funnits där, tillsynes undangömd och hemlig, men nog så jävla aktuell!

Sov gott, mina damer och herrar!

/burlin

10 juni 2010

Den som tror vet oftast ingenting

Jag uttalar mig, som ni säkert redan vet, om mångt och mycket, men det jag uttrycker i ord är bara vad jag anser om det jag själv ser och hör, upplever och registrerar.

Jag, har förutom min egen misslyckade student, genomlidigt diverse ex-flickvänners studentmottagningar och vallfärd till cermoni i parken och Gud vet allt. Det är nog bland det tråkigaste jag vet, dessutom har jag på senare år förstått att bakom varje glad student huserar en enorm oro över framtidens svarta hål.
Jag skiter blankt i politiska uttalanden om huruvida det ses att vara nyutexaminerad och inkastad på en mycket osäker arbetsmarknad!

Situationen är klart dålig, det fattar tillochmed en död apa, så Ni högt uppsatta i maktens korridorer, varför kan ni inte bara gå ut på en av folket slumpvald skolgård och kasta sten på varandra!
Femåringar med lite maktsmak i käften, jämföra spade i sandlådan - ska det kallas politik?!

Jag tycker vi ska tycka, vitt och brett tillochmed! Men jag tycker att många verkar "tro" mer än de faktiskt "vet". Förutfattade meningar, även kallat fördomar, verkar allt som oftast vara den vind som vi vänder vår kappa med. Har vi inte ork att ta reda på vad vi egentligen tycker och tänker längre, eller sejfar vi bara och säger "tror det" för att ingen ska tycka att man tycker eller gör fel.

Nu drar jag detta förbannat stort och över många olika områden men eftersom jag redan generaliserar så kanske ni ser vad jag syftar på.
"Det allmän medvetandets bakgård" som Maj Sjöwall och Per Wahlöö så vackert uttryckte det. Vi lämnat helt enkelt det stora och jobbiga tycket och tänket till någon annan.
De åsikter som jag helt säkert vet att de flesta av er har där inom er, de borde väl få luftas av vilken jävla sopprot som helst!
Är allting bara ett "kanske", "jag tror det", "vad tycker du", "så kan jag väl inte säga" och liknande, då tar någon annan som har mer skinn på näsan(och förmodligen mer pengar) ditt ord, förvränger det och stämplar det som sitt eget!

Så säg att du vet, iallafall vad du själv tycker om saker, annars kan man få käka upp sina ord i fel ordning och sammanhang, speciellt om man bara höll käften!

Om jag hade möjligheten att helt välja min klädsel när jag jobbar så hade min Skitsystem-keps alltid suttit på mitt huvud, som krona på verket. Mest för att alltid ha en tydlig åsikt gällande det mesta.

- författat på burlins mobila enhet

9 juni 2010

Förfall, mellanmjölk och pladder

Datorhaveri samt utlandsresa gör att den eftertraktade burlin-EPn blir fördröjd något ytterliggare. Samtidigt har jag upptäkt att vi är riktiga "Svenssons" bara genom att uttrycka oss på ett visst sätt. Resten är bara bla ha bla ha.

Den skulle ha blivit klar denna vecka, skivan alltså, men dessvärre så drabbades min kära producent och Orakel Stefan av ett jävligt tråkigt datorhaveri som gör att han måste installera om Windows på en hårddisk som han inte har.
Som tur är låg all musik som han arbetar med på en annan HD, så inga spöken där, bara förhalningarnas jävla väsen!
Daniel som fixar omslaget drog utomlands i nästan samma sekund som jag fick mail från tryckeriet att filerna skulle skickas i ett annat format. Ja, han som har grejerna och kan grejerna är på Rhodos så det får vänta det med!

"Murphys lag" glöms alltid bort till den dagen då den drabbar en själv! Förbannat härligt!

Jag släpper förfallet i skiv-görandet och går istället raskt vidare till nästa ämne, nämligen Mellanmjölken!

Jag satt på en middag för inte alls så länge sedan och hamnade i en sån där diskussion som man aldrig kommer ihåg dagen efter men som man helt säkert vet var en sån där episk grej som lät och verkade så bra att man borde ha tagit patent på tanken, snacket och idéen både där och då!
Nu gjorde ju ingen i sällskapet det, så istället ska jag försöka gräva i mitt luddiga minne för att försöka finna poängen i vad som då verkade vara så intressant och insiktsfullt.

Jo, "Svensson" är ju en klassiskt benämning för att ligga i mittfilen på mellanmjölk-Sveriges autobahn. Alltså, Jantelagen - vanlig, vanlig, grå, grå.
Jag tänkte nämligen på två uttryck som dök upp under den här middagen som är så typiskt "Svensson" att det nästan är löjeväckande!
Det handlar helt enkelt om; "Så roligt ska vi inte ha" och "Det är en dag imorgon också".
Snacka om att ikläda sig rollen som jävligt medioker, ganska trist och rent av glädjedödande!
Nu har jag inte forskat i ämnet eller luskat runt efter fakta om liknande uttryck i andra länder men jag tror att detta är något vi är ganska ensamna om!
Tänk er att sitta på en fest där någon glad jävel helt ur tomma intet föreslår ett
ölspel eller någon annan typ av alkoholmässig(eller alkoholfri) stämningshöjare och få det direkta svaret att, "Så kul ska vi inte ha". Eller, samma senario; värden/värdinnan reser
sig, sträcker på sig och gäspar och avslutar lite trött med att, "Nä, det är ju en
dag i morgon också"("Det kanske är dags att tänka på morgondan" är en annan
version av samma trista uttryck).

Ni som som använt något av dessa uttryck bör omedelbart skämmas och snabbt börja
fundera över varför ni vill hindra andra människor från att ha roligt. Det finns ingen anledning att "försvenska" oss mer än vi redan är, jag menar lagom
- Neutrala var vi redan under andra världskriget*, så skärpning!

Jag måste tillägga lite ursäktande pladder innan jag rundar av. Blogginläggen dyker ju som vanligt upp här men med lite längre mellanrum, som ni kanske märkt.
Varför det är så beror mycket på att jag är en nybliven småbarnsförälder och det tar så klart lite mera tid att göra vissa saker.
Jag skyller alltså helt och fullt på min son Gabriel utan en droppe dåligt samvete.
Om ni vill kritisera mig på grund av just detta så kommer jag inte att bemöda mig med
att svara, för helt ärligt - så roligt ska vi inte ha!

*Om man öppnar upp järnvägarna som ska hjälpa en växande militärregim att frakta
judar, oliktänkande och kommunister, bör man väl kanske inte kallas för "neutral"

/burlin

1 juni 2010

Omtankens sista högborg

Vi river ju murar. Mestadels för att bygga nya, högre och mer solida murar som ingen kan ta sig igenom, över eller förbi. Vi lever i latenta pansarskal, vi förpuppas i vår egen rädsla för det som finns "utanför" så vi gömmer oss innanför. Allt för att slippa rispor och sår. Eftersom sår kan ju ibland vara svårläkta. Ibland även dödliga.

Jag har träffat så många som säger sig blivit sårade, tusentals gånger och på tusentals olika sätt.
Effekten av detta är ju ofta att man blir skygg, väljer utanförskapet och sätter sig gärna på ett bra avstånd och iaktar istället för att delta själv.
Detta handlar ju oftast om relationer mellan kvinnor och män men även inom familjen, nära släkt eller släkt på håll som befinner sig långt ut på en skör gren i släktträdet.

Den gemensamma nämnaren är ju att de som blivit sårade om och om och om igen, dom slutar efter att tag att både tro och bry sig, eftersom de anser att det goda i människan endast måste vara en myt.
De ser på sin omgivning, håller sig nära liksinnade och likasårade för att bekräfta deras rätt att vara negativa mot människan. Detta är ibland personer som avskyr "nya" bekantskaper och har en rent av fientlig inställning om någon ny individ försöker att ta sig in i den här sårade personens "säkra" cirkel av vänner och/eller bekanta.

Då dör omtanken. Eftersom vi alla blivit sårade både en och tvåtusen gånger så kan detta sätt bara leda till att vi slutar att bry oss överhuvudtaget.
Vi borde ju vända oss mot dom som vi faktiskt vet älskar oss och ser till att vi mår bra istället för att skjuta dem ifrån oss.
Man ska alltid kapa av ruttnande delar i sin krets om det finns de som bara är egoister och sårar. De ska bort, men rensa inte för fort! Det är oftast majoriteten som består av underbara människor medan bara en liten del stjäl din energi och tid.

Jag skriver detta eftersom att det var Mors dag i söndags. Då tänkte jag på de som har haft en riktigt dålig mamma eller kanske ingen alls.
Jag led med dem och insåg att dagar som Mors- och Fars dag måste göra lite ont i deras hjärtan om de haft en eller två dåliga föräldrar. Jag insåg då också att detta säkert kan leda till pessimism och mörka tankar vilket i slutändan drabbar omtänksamheten igen men jag blev ändå glad att faktiskt jag tänkte på de som blev utan. Dom som aldrig fick vara med och fira en sådan dag.

Självklart tänkte jag på min egen mamma som tveklöst är den bästa man kan finna!
Jag har tyvärr inte hunnit ge henne Mors dag-presenten än men jag lägger den här så länge så både ni och hon kan läsa den innan hon får den inslagen och "tillfixad"!


Till mamma
Från tiden innan till dagen ett
Är du den första jag både lärt känna och sett
Du gav mig ett hem och du vårdade mig
Du såg till att allting ordnade sig
När uppåt var ner och allting tvärtom
Lärde du mig vad världen handlade om
För genom åren tillsammans fanns du alltid där
Från gladaste glad till tväraste tvär
Du har gett mig minnen för livet och mer
Lärt mig så mycket om allting som sker
Visat och fixat och lagat och gjort
Allt det tillsammans är det största av stort
Och omöjligt mycket vill jag ge tillbaka från mig
Till världens bästa mamma, för Jag älskar dig!


Fortsätt ge av er själva till de som förtjänar det! Det är så vi syr ihop världen lite grand!

Fred!

/burlin