Burlin Spotify Twitter Facebook Instagram

För de av er som av någon anledning vill ha mer: Burlins Jävla EP och andra diverse ljud på Soundcloud dessutom finns jag på Facebook, Instagram och Twitter!

25 februari 2011

Därför har stockholmarna så jävla bråttom

Jag hade bråttom. Jag befann mig i den svenska Hufvudstadens epicentrum och behövde parkera. Jag fann en parkering i slutet av en gata som vek av från Klarabergsleden. Jag betalade på tok för mycket för en timme och klev ur. Sen började en halvsovande vardagshändelse sakta räkna ner till fördärv.

Jag skulle göra tre kundbesök som nästan formade en triangel något nordväst om där jag parkerat bilen. De två första besöken gick fort så jag trodde att jag skulle hinna tillbaka innan parkeringstiden gick ut. Men icke!
Det sista kundbesöket tog enormt långt tid eftersom jag först gick fel, sen gick en omväg och till sist fick leka "20 frågor" med kunden minst tre gånger innan jag kunde börja stressa tillbaka till bilen.

Jag formligen agerade bulldozer när jag stångade mig igenom Stockholms centrala gator och gränder mitt i lunchrusningen. Jag var 20 minuter efter parkeringstiden slutat gälla.
Det enda jag såg framför mig var hur en parkeringsvakt lade en böter på rutan, om och om igen, medan jag fortsatte kriga mig tillbaka till mitt fordon.

När jag tillslut kom fram så såg jag inte röken av någon p-vakt över huvudtaget men dessvärre en liten fånig, gul remsa som lång inklämd under ett av mina torkarblad. Jag rusade fram, slet bort den gula pappersremsan och läste att jag fått 900 svenska riksdaler i böter för att ha stått för nära ett övergångsställe. Trist men oåterkalleligt sant och ristat i sten (tryckt på en gul pappersremsa).

Då kom jag på det! Alla de gånger jag undrat över varför alla stockholmare har så jävla bråttom överallt och hela tiden. Det handlar om tidspressen som ligger som en Lützensimma över hela staden, den som gör att folk beter sig som skenande godståg och ger dem den säregna och sura minen som syns på vilken gata som helst runt Sergels torg. De har felparkerade bilar, barn som sitter och väntar på något avlägset dagis, ett viktigt möte, en knarkaffär som bara måste gå i lås eller vad som helst annat!

Så där har ni svaret på den gåta som förbryllat mig under så lång tid! Synd att jag själv hamnat i kategorin "sur stockholmsjävel" dock!

Låt inte tiden styra eller knäcka er! Parkera aldrig på en gata i Stockholm, för på något sätt kommer du att få fel!

/burlin


- Författat på burlins mobila enhet

16 februari 2011

Det allmänna medvetandets bakgård

Det var ett satans tramsande om hyresrätter i innerstaden, samtidigt ligger folk sjuka och hjälplösa, barn och ungdomar får agera verbala och fysiska slagpåsar för de förkrympta själar som måste kliva på andra för att kunna känna sig viktiga i dagens värld!

Världen har sina kratrar, formade av becksvart historia och mänskliga faktorer. Jorden snurrar och de som spinner med i denna nedåtgående spiral, stolt viftande på förödelsens fana är sluga politiker, pennalister, maktgiriga pengavisionärer och de odödliga krigsherrarna som finns i både stor och liten skala både internationellt och lokalt!

Jag mår fan illa av att matas med hur alla vill bortförklara uppenbara "brott" mot både moral och medmänniskor! Jag vill inte höra mer om hur barn blir slagna till graven av bittra föräldrar och hur det säljs knark till barn på dagis!

Det som möjligen var bättre förr var just det att det inte fanns lika breda kanaler att sprida skit på som det gör idag! Vi kan få tag i vad vi vill samtidigt som vi gör vad vi vill medan samvetet och förnuftet drunknat i duschen.

Du har ett ansvar, precis som jag! Vi kan inte förändra hela världen men vi kan försöka påverka vår närmaste omgivning genom att berätta vad vi ser: stoppa mobbing, överfall, skriva, publicera, sprida och förhoppningsvis stoppa uppenbara övergrepp!
Det får vara slut nu! Fredrik har mycket att göra och jag hoppas att han sover gott med tanke på allt det som han trots allt aldrig kommer att (kunna) förändra!

Min fråga till Dig som läser detta är: Kan Du sova gott om natten eller kunde du ha förbättrat något för någon annan än dig själv?

/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

Location:Enköpingsvägen,Järfälla,Sverige

9 februari 2011

En öppen bok på ett främmande språk

Ibland ser du på mig som om jag borde veta precis vad som borde sägas. Din blick är missnöjd över det val som var fel, det sättet jag gjorde det på utan att kunna förstå vad du menat.

Men jag kan inte läsa tankar. Har aldrig kunnat och kommer aldrig att kunna. Jag kan inte tolka tystnad eftersom den muren alltid förblir slät. Jag ser på dina ord som fallit platt till marken.
De ligger kanske kvar när du vänder dig om.

Ibland ser jag på dig och önskar att du förstod precis vad jag menar. Jag önskar att du inte frågade utan fick svar utav min blick. Jag förmedlar mina tankar men dina ögon verkar döva, jag vill bara att du förstod att allt jag någonsin har menat alltid varit gott.

Men du kan inte läsa tankar. Har aldrig kunnat och kommer aldrig att kunna. Du kan inte tolka tystnad eftersom den dimman förblir så tät. Du ser på mina ord som fallit platt på marken.
De ligger kanske kvar när jag vänder mig om.

- Författat på burlins mobila enhet

4 februari 2011

Med hjärtat tyngt av samvetskval

Ibland är det bara så att man gör det man ska, borde och måste men står ändå där och känner att man inte räcker till.

Jag har precis kommit in i jobbet igen efter julledighet och semester för att bli klar med flytten med mera. Man är igång igen, man jobbar och försöker pussla ihop arbetslivet med hälsa (i mitt fall Capoeira-träning två gånger i veckan), familj, band och andra livsviktiga saker.

Ni kanske undrar vad som gör att mitt hjärta är tyngt av samvetskval och svaret är enkelt, familjen som jag älskar högt över allt annat tar stryk av att jag jobbar långa timmar, tränar två dagar i veckan och ibland repar med bandet. Det är inget som påtalas där hemma, det är jag själv som känner att tiden inte räcker till! Jag vill vara där varje vaken minut men jag måste jobba, jag måste träna för att min diabetes skall hållas i schakt, jag måste repa med bandet för att det är mitt liv efter familjen.
Jag vet att ni tänker att "familjen går alltid först" vilket den också gör för mig, tveklöst, men trots att jag ger dem all min lediga tid så känns det ändå som för lite, för ouppnåeligt.

Jag vill dela mig och ge den hälft som ska göra allt det som måste göras, för att jag ska vara den jag är och kunna försörja familjen både ekonomiskt och själsligt, en automatpilot och ge den andra halvan som är jag, i fysisk och psykisk form, bara till min lilla älskade familj!

Jag kan dessvärre inte dela mig, jag kan bara försöka göra det bästa av den tid som ges!
Gud, universum, vem fan som helst, förläng veckans dagar, tänj på dygnets få timmar, dubbla alla dessa minuter och förenkla mitt dilemma!

Men jag vet, precis som ni att det bara är jag själv som kan göra något åt saken!

Ta hand om er och de som ligger er närmast om hjärtat och berätta varje dag hur mycket de betyder för er och det liv ni har tillsammans!

Inget varar för evigt!

/burlin


- Författat på burlins mobila enhet