Burlin Spotify Twitter Facebook Instagram

För de av er som av någon anledning vill ha mer: Burlins Jävla EP och andra diverse ljud på Soundcloud dessutom finns jag på Facebook, Instagram och Twitter!

27 april 2010

Kunglig hovleverantör av syre?

Sverige har drabbats av något som mest kan liknas med en farsot. Jag tänker då på sommarens kungliga bröllop och kronprinsessan Viktoria, även prinsessan Madelenes uppskjutna bröllop och pågående kärlekskris.

Media är pintjockt med mittsektioner, löpsedlar, extranummer och allt vad det är gällande kungafamiljen och stundande bröllop.
Senaste tiden har däremot Viktorias lillasyster varit än mer på tapeten eftersom hon påståts blivit bedragen av sin Jonas.
Nu kommer jag till kärnpunkten av detta inlägg: Vem fan bryr sig?
Uppenbarligen en jävla massa, men då undrar jag istället: Varför?

Kungafamiljen är, vilket inte alla verkar veta, mänskliga. De tar på sig byxorna, ett ben i taget (om de inte har någon form av hovlig påklädningsspecialist som står för det), dom måste äta och dricka och tydligen även tjuvröka.

Men kanske är det så att just kungahuset och dess okupanter producerar syre. Utan dem skulle vi alla kanske kvävas och dö? Och för att göra syret än mer värdefullt krävs det att tidningarna skriver om allt relevant som hör till att vara en helt vanlig människa men med ett lite mer värdefullt släktträd.
Det måste vara just detta träd som verkar vara kärnan till syreproduktionen.

Det måste ju ligga till just så, annars finns det absolut ingen förklaring till varför kungafamiljen är ett sånt enormt odödligt "Scoop" och intresse för den svenska majoriteten!

Men om kungafamiljen nu producerar syre genom att bara existera, väljer jag hellre att kvävas än höra ett ord till om att Jonas vänstrat med en norsk linslus eller läsa ännu en rad om "kungens vrede". Jag är less och helt urlakad.

Det finns mycket viktigare saker i världen, tex att mitt te just stått och dragit i nästan en timme med tepåsen i. Bäst att ta hand om ett verkligt stort problem nu och fiska upp Earl grey-påsen innan det är för sent!

"Vad skulle det bli av Sverige om vi inte hade någon knug?!"

/burlin

- burlins mobila enhet


Location:Falun, Sverige

23 april 2010

Har du inventerat?

Om man ser tillbaka på allting som passerat,
på det som blivit bra och det som havererat,
saker som man fått och det man själv har levererat.
Tänk på allt det obetydliga och det som imponerat.

Ibland känns livet som om allt var helt programmerat
och ibland överraskar det dig med saker du aldrig hade planerat.
Du vaknar vissa dagar helt oengagerat,
med ett spöke i skallen som sedan länge borde varit preskriberat.

Du tittar på klockan och svär irriterat, över att du är sen till något
som du helst hade glömt och arkiverat.
Men du måste ändå framåt, ingenting är arrangerat.
Det finns alltid nya chanser, inget eliminerat!
Tänk att det inte är där du är som räknas, utan vad du har presterat
och du får aldrig låsa blicken utan hålla sinnet väl stimulerat.
Så sätt upp ett mål i hjärnan och se till att det blir graverat.
Vi har nog alla flanerat runt helt planlöst och frustrerat
men om ni bara bestämmer er för vad ni vill ha,
kommer det förr eller senare att bli Erat.

Så ta alla små tankar som legat på bottten och vibrerat
och alla stora ord som brutit ytan och exploderat.
Samla dem i lager, speciellt dom som engagerat
och använd dem när tiden är inne och allt blir okomplicerat.

För dagen är din, inget i den är patenterat
lev den som din sista, innan blodet koagulerat.
För dör du nu i tystnad, har ingen reagerat
men lever du som ett oskrivet blad blir hela livet improviserat.

Det kanske blir något för eftervärlden,
ett exempel just DU har statuerat.
Det vore väl underbart att bära med sig i graven,
Ett bevis på att du levat.

21 april 2010

Stå upp för att få sitta ner

Från uppkoppling och nåbarheten i dagens samhälle till stressen vi alla mer eller mindre lider av.

Känner du dig trött, är det för mycket som hopar sig och tynger dina axlar som ok fulla med bly? Är det alltid något som du känner att du inte hinner med eller att det är något du måste fixa? Ja, då är du stressad.
Vi ska ju hela tiden få ihop vardag med jobb, med vänner, meed träning och hobby. Planera en perfekt helg med respektive, grannarna, utan att få polisen att dyka upp och be en att dämpa musik, skratt och rop. De som lyckas med detta helvetiska pussel borde få minst en guldstjärna i himlen för det är fanimej inte lätt!

Många kan tycka att personer som tvingas avboka vissa saker hela tiden, för att de är så enormt upptagna, är självupptagna grisar som kanske inte borde ha så mycket vänner eller ha ett så välbetalt jobb som de faktiskt har, MEN, när man blir äldre så hopar sig saker mer och prioriteringarna ändras lite. Visst finns det självupptagna grisar men de flesta har helt enkelt inte tid till vad som helst längre.
Tyvärr så får man ofta inte plats med allt man vill när det man borde göra tar det mesta av tiden.
Dygnet har ju som vanligt bara 24 timmar och det vi ödar bort på mer än en tredjedel av vårt liv, nämligen att sova, är faktiskt viktigare än många tror.
Jag behöver kanske 6-7 timmars sömn efter en vanlig dag men om man tränat efter jobbet och sen repat med bandet efter träningen samma dag, så vill man nästan beställa kista för resten av veckan att dö bort i.

Det är synd att man inte kan leva som den obekymrade 18-åringen hela livet, för han hade det faktiskt jävligt bra, trots att plånboken nästan alltid var tom. Men vem vill bo hos mamma och pappa hela livet? Definitivt inte mamma och pappa iallafall! man får se tillbaka på de enkla, glada dagarna när man kunde hänga på ett café med polarna och utnyttja ändlösa påtår för bara en köpt kopp kaffe!

Så se tillbaka på dom dagarna och njut men passa på att kanske kontakta dina vänner för en långdagsfika någon gång och gör om det när ni finner en lucka. Det visar sig oftast att om man har en jävla massa att göra så har man en jävla massa saker att snacka om när man väl får tillfälle att äntligen sätta sig ner med en kopp kaffe och bara spendera tidlöst med tid med sina nära och kära!

Så slå ett slag för att slappa ibland, du märker ganska fort att tyngden på dina axlar kan lätta när du bara tillåter dig själv att sitta ner ibland, i gott sällskap och bara ta det lugnt!

/burlin.

20 april 2010

Novell: Mannen som kom från havet (Följetong)

Det var en helt vanlig torsdag i början av september. Kusten var klar, praktiskt taget molnfri och varm. Det kan ha varit den allra sista riktiga sensommardagen.
Två pojkar satt på en stor sten som sköt ut lite i vattnet.
Havet var klart och stort och horisonten syntes tydligt från stenen där de två pojkarna satt och kastade småsten som bröt den spegelblanka ytan i små cirklar.

Elias var 6 år, snart sju och liten till växten. Matteus var äldst, hela 8 år och lite knubbig. Elias satt förstrött och kastade småsten ner i vattnet fast än koncentrationen låg helt på kexchokladen som Matteus tuggade på. Den lämnade små smulor som kletade fast som små ljusbruna fläckar på hans vita luvtröja i värmen. Matteus märkte ingenting, han försökte kasta macka med runda stenar samtidigt som han höll chokladkakan i ett stadigt grepp med den andra handen. Elias visste att han inte skulle få smaka på godiset. Det var det enda som hans äldre kamrat inte var frikostig med - sitt godis, som han alltid hade i sin lilla rödgula magväska med texten "Go o glad' kexchoklad. De lekte ofta hemma hos Matteus och då fick Elias alltid spela på både Matteus Xbox 360 och Wii hur mycket han ville, även leka med hans favoritleksak - Legogubben Darth Vader.

Nu satt de hursomhelst på en liten klippsten och kastade macka och roade sig utan sina föräldrars vetskap eller godkännande. De hade förbjudits gå till stranden utan vuxet sällskap efter att en pojke i deras egen ålder hittats drunknad förra sommaren. De hade blivit skrämda i början men snabbbt glömt bort både förmaningarna och den döde pojken.
-"Kan vi inte gå till den trasiga bryggan sen och leta efter gammelgäddan som farfar pratar så mycket om. Den ska bo där i den höga vassen har han sagt", sa Elias.
Matteus som just stod och siktade med en stor, platt sten höll tillbaka kastet och tittade på sin yngre vän och svarade lillgammalt, -"Vi har ju varit där hundraelva gånger utan och se nån jävla fisk. Den är nog död om den ens funnits alls över huvudtaget!".
Elias tyckte att Matteus alltid svor väldigt mycket när det bara var de två. Det berodde säkert på hans pappa som svor åt tvn när han tittade på sporten.
"Farsan spelar på allt som går att spela på", hade Matteus berättat, med lite sorgsen ton i den späda rösten.
Nu visste ju Elias att gammelgäddan fanns där vid den trasiga bryggan men att den var mycket klokare än andra fiskar eftersom den levt så länge utan att bli uppfiskad. Elias farfar påstod att han en gång haft gammelgäddan på kroken men att linan gått av innan de hunnit få fram håven. Elias trodde benhårt på sin farfars aldrig sinande historier om allting mellan himmel, hav, berg och jord.

Precis när de skulle hoppa ner från stenen de satt på för att hitta flera stenar så såg Elias att någonting rörde sig några meter ut i vattnet.
-"Titta Matte! Ser du där ute?" Elias pekade febrilt mot den plats där han sett vattnet röra sig.
-"Nä, vart då?", svarade Matteus och tittade runt utan att få syn på något.
Elias fortsatte peka och reste sig som för att nå med pekfingret längre ut mot den intressanta platsen.
-"Det kanske är gammelgäddan som är ute och letar småfisk!", Elias stod nästan och hoppade för att kompisen skulle förstå att han inte bara hittade på alltihopa.
-"Ja, jag ser, jag ser! Det rör sig därute!", Matteus hade också rest sig upp och stod nu bredvid sin kompis, framåtlutad över stenen som de suttit på för bara en kort stund sedan.
Vattenytan rörde sig mer påtagligt nu och vad det än var som fanns där nere hade det de två pojkarnas på stranden odelade uppmärksamhet.
-"Den kommer hitåt!", sa Matteus med nervös stämma.
Och mycket riktigt rörde sig en liten fåra i vattnet nästan rakt emot pojakrnas plats på stranden.
Helt plötsligt började ytan dela på sig och en mörk rund sak som såg ut som toppen av ett sälhuvud kunde urskiljas. De två pojkarna på stranden kunde bara stå tysta och se på med uppspärrade ögon när det som såg ut som ett sälhuvud nu fick ett ansikte. Men det var inget sälansikte, utan ett människoansikte.
Under människoansiktet växte snart något som såg ut som en skjortkrage och även något som såg ut som en slips mellan en uppknäppt svart jacka.
Vad de nu snart kunde se, var en tillsynes halv man med svart slips och kavaj som sakta rörde sig upp mot stranden, i deras riktining. När han kom närmre såg de att han höll något i sin högra hand. En portfölj. När den höjde sig över ytan började det strömma ut vatten ur den stängda portföljen. Det rann även vatten från hans tillplattade hår, kanterna på kavajen och den vänstra handen som hängde fritt längs med sidan.
Mannen tittade bara rakt fram, i den rikting han var på väg, med blicken fäst på något långt, långt borta, som i en annan värld.

Elias och Matteus var i chocktillstånd och kunde varken röra sig eller säga något. Matteus halvätna kexchoklad hade ramlat ur hans hand och ner i sanden men han verkade inte se eller vara medveten om något annat än mannaen som nu nästan var helt synlig och uppe på stranden.
Mannen hade inte bara kavaj, slips och portfölj, utan en hel kostym och ett par matchande, svarta finskor.
Mannen klev helt sonika precis förbi de två stirrande pojkarna som vred på huvudet efter mannen när han fortsatte uppåt land. De satt så i flera minuter och bara stirrade mot den plats där mannen senast sågs försvinna bakom en gräsbeklädd kulle.
-"Var det en döing som kom upp på land?", frågade Matteus rakt ut i luften.
-"Jag går aldrig hit igen, jag vill att pappa hämtar mig nu! Jag ska aldrig ta din choklad när du är på toa igen, jag lovar", svarade Elias tyst, mer till sig själv än till sin gapande kamrat.

Cirka femtio meter från pojkarna, uppe på land, fortsatte den genomdränkta mannen med bestämda steg och portföljen i ett järngrepp mot det mål, som var det enda som existerade för honom nu. Det mål som skulle förändra allt, slå omkull alla och ge honom den befrielse han kände låg så nära. Så nära att han nästan kunde smeka dess kind.

17 april 2010

Världens äldsta yrke är förmodligen inte prostitution

Och redan nu erkänner jag att titeln är ren lögn. Jag hade en tanke när jag skrev den och även ett syfte. Världens äldsta yrke, enligt min tankegång, skulle alltså ha varit författare, eller historieberättare. Det borde ju vara så eftersom innan vi får ligga över huvudtaget så brukar det sedvanligt gå till så att man drar någon form av historia för att få bytet på fall. Även förr i världen. Jesus berättade historier och vad du än tror så fick han nog sig ett nyp då och då. Jag vill inte trampa på några tår här så jag tar ett annat exempel: tänk er en riddare runt ett bord, inte nödvändigtvis ett runt bord, och det är klart han ökar på antalet fiender han dödat eller slagsmål han vunnit för att få kvinnset att ställa ner brickan med starkt och ta sig en svängom i sänghalmen! Så visst, historieberättaren kom före den prostituerade!
Men nu ska jag komma till varför det sprack redan vid titeln. Jo, eftersom vi alla prostituerar oss, varje dag men på olika sätt. Har du ett jobb så gör du ju vissa saker för att tjäna pengar och många gånger genom att spela en roll som inte är du. Och få betalt för det! Därför sprack det, så I rest my case
och blundar för min blunder. Ha en trevlig helg och om du säljer något, låt det aldrig vara din själ!

/burlin

- författad på burlins mobila enhet

15 april 2010

Så fort jag kör i Stockholmstrakten börjar det regna långfingrar

Ännu en dag i bilen. Mitt jobb ser ju ut så mestadels, körandes runt på stora områden för att göra kundbesök. För att gå från jobbet till medlet för att ta mig till kunderna, dvs bilen. Det intressanta är hur olika folk som kör beter sig i olika delar av landet. Jag anser ju så klart att jag kör väldigt bra ( som vilken bilförare som helst), jag följer lagen och kör mer eller mindre inom hastighetsbegränsningen ( detta gäller inte på E4 mellan Knivsta och Gävle). När jag som idag glider runt i Stockholms vackra nejd så verkar däremot mina "mottrafikanter" hata mig eftersom jag kör antingen för långsamt, resultat: tuta och långfinger, eller så kör jag för lantigt (vad det nu innebär), resultat: tuta, blinka med helljus och/eller långfinger, eller så kör jag bara fel, resultat: detsamma som ovan. Det intressanta är dock att när jag kör uppåt i landet, Gävle, Sandviken och Falun, även Mora och andra ostockholmska orter så verkar det vara så att jag betraktas som Stockholmare och någon form av vägpirat. Detta är för mig något av ett mysterium eftersom jag mycket sällan tutar eller pekar finger i trafiken. Det jag undrar över är hur "riktiga" stockholmare betraktas av tex Gävle- och Faluntrafikanterna. Är de autobahngalningar då eller vad? Jag hoppas ni förstår tankegången, eftersom jag mer eller mindre kör likadant för jämnan. Svaret kan ju ligga i det jag skrivit men i sådana fall så är det jävligt medvetet.
Nä, nu måste jag sluta skriva eftersom jag faktiskt skrivit detta backandes över hela Götgatan. Inte.

/burlin


- författat på burlins mobila enhet

14 april 2010

Ni som levde på den tiden då man gick hem för att ringa

Ständigt uppkopplad, alltid nåbar, aldrig hundraprocentigt ensam eller fri från någon form av kontaktmöjlighet. Lyssnade på ett program på P3 där de diskuterade just det här med att alltid finnas tillhands via mobil, internet mm. Kommer ni ihåg när man gick hela vägen hem för att ringa ett samtal? Det låter ju nästan sinnesrubbat idag när man inte har något som nödvändigt vis är direkt kopplat till hemmet. Telefonjack, nej tack! Det är ju för helvete slogans om "Ut med det gamla, in med det nya"! Vem skriver brev idag? Som någon i radioprogrammet jag lyssnade på sa, "Om jag och en väninna umgås med en person som inte jag träffat tidigare och senare tackar för en trevlig dag med ett mejl på Facebook så är det ingen som tycker det är något konstigt med det, men om jag skulle skicka ett helt vanligt brev skulle jag betraktas som galen".
Det är en intressant tankegång. Nu är ju inte jag en person som skrivit mycket brev i mitt liv men om brevformen skulle dö ut helt skulle jag ändå tycka att det vore lite tråkigt. Hellre får eller skriver jag brev ön vykort. Har aldrig i mitt liv skrivit ett vykort friviligt, inte heller sparat något längre än det legat på lådan. Vykort skriver en person som ofta är ledig, till exempel på semester, och i 99,9 procent av fallen på annan ort än hemma. Min åsikt gällande vykort är egentligen att det är en liten form av hån, en långnäsa till dig som tagit emot ett vykort som exempelvis säger " jag är ledig, inte du, dessutom är jag i Spanien!". Om vi ska, förlåt, om NI ska fortsätta envisas med vykort kan ni väl istället skriva just så, istället för att klä in orden i meningslösa rader om hur många grader det är i vattnet, i skuggan, hur lite en öl kostar och ljuga lite om att ni faktiskt saknar Sverige! Nästa gång kan ni väl skriva ett brev istället. Inte ett mejl utan ett riktigt brev! Jag ska försöka göra det, hålla brevet vid liv och om jag av en händelse får ett brev nästa gång istället för vykort så lovar jag att det kommer sitta högst upp på kylskåpet, brevid förra månadens elräkning.

Koppla av ibland, om du kan, din router!
/burlin


- burlins mobila enhet

13 april 2010

Inte mytoman men mytomspunnen lögnare

Det skulle kunna vara i stort sett varje politisk ledares tryck på skjortan. Är så trött på vallöften och trick för att få sina väljare att krypa in i sitt partis fålla. Såg att Henrik Schyffert(stavning?) highfivar Mona Sahlin och är någon form av maskott för sossarna nu inför valet 2010. Kan även sånt granskas under vad som är och inte är "Politiskt korrekt"?! PK-uttrycken skiftar lika mycket som mode trenderna så det som var PK igår kan mycket väl vara rent av dödligt att säga/göra imorgon. Ett såll av kryphål, undanmanövrar och politiska trick är vad hela valrörelsen handlar om. Jag orkar inte längre lyssna på "om vi blir valda så står bla bla vad-ni-nu-vill-höra högst på vår lista"! Exploatering av gemene mans och kvinnas godtrogenhet är vad jag kallar det och inte fan lär vi oss! Samtidigt ligger en annan viktig fråga i fatet: är jag en dum idiot som accepterar detta skämt kallat demokrati, folkets röst genom att inte rösta alls? Förmodligen ja, blankt går ju att rösta som de flesta redan vet. Jag vet inte, mina fingrar somnar nästan av att jag ens bemödar mig med att slita och dra i denna härva av lösa trådar som jag vill kalla valfrågan. Ett spel för gallerierna, en genial synonym för vad detta fulfiske egentligen handlar om.
Hur som helst så önskar jag att vi kunde skrapa bordet rent, torka bort all ingrodd skit med thinner och börja om från början. Visst, naiv och jävligt fantasifull men en rebell till dagen jag slutar skriva, eller andas. Vilket som.

Nä, när jag kommer hem blir det en rejäl Cuba libre och rep med storbandet!
Res er mot överheten! Burlin, klart slut!

/burlin

- Författat på burlins mobila enhet

12 april 2010

Lite nytt men ändå gammalt, för mig

Hej allihopa!

Ville mest bara meddela eder om att jag äntligen lagt ner tid på att få upp dikter och texter här på sidan! Nu kan ni drunkna i flera meter med text i alla former som jag gett mig ann! Hoppas ni finner något litet guldkorn att njuta av så här en helt vanlig måndag i april och framåt...

Förresten, "lagt ner tid på att få upp" var en mycket trevlig liten ordlek som jag, av misstag men i egenskap av textförfattare, råkade få ur mig. Håll till godo nu med allt nytt som finns på sidan!


/burlin

11 april 2010

burlin reviderar

Jag ljög lite sist! Eller ljög, jag uttalade mig lite hastigt. Texten, låten, fenomenet - Sinnesstämning - Den kommer INTE, observera INTE, vara med på burlin EPn! Den kommer innehålla hela fem mer eller mindre fulla låtar samt 4-5 dikter mellan spåren. Skivan är alltså färdigonspelad men lite fix och mix och pussel med omslag krävs innan jag lägger upp den och världen förändras lite! Ha tålamod, snart är det dags...


- författad på burlins mobila enhet

Location:Tibeliusgatan,,Sverige

6 april 2010

Varje gång jag baktalar kryssmyntar jag skitsnack

Nu har jag börjat skriva, men på tok för sällan och förmodligen på tok för mycket. Alla som känner mig skulle nog gladeligen skriva under på att jag faktiskt är en ordbajsare av rang! Hur som, skit ska skit ha sa vi väl? Skämt å sido, jag skriver bara och ni får själva sålla hur mycket ni vill.
Nu på fredag ska jag och Stefan ÄNTLIGEN spela in sista låten till min Burlin EP. Nästan lite samma tema, ordbajsande om hur galen man är, fast såklart har man brett på lite för att texten inte ska bli jävligt vardaglig, för alla är vi konstiga på våra egna små sätt. Sinnesstämning. Ja, det är låtnamnet alltså. En speciell mörk och lagom skev sinnesstämning. Men just den texten (laddar upp en bild av texten eftersom jag inte orkar skriva ner den) rann inte bara ur mig, som texter och dikter brukar göra, utan den kom stötvis. Som en jävligt seg biljardkväll med för mycket öl. Någon annan som får skrivkramp ibland? Det dyker upp ett par rader och sen tar det bara stopp. Man kan ju knappt skriva en matlista om man hamnat i en sån svacka! Men ju mer jag läser, lyssnar på radio och ser tv och folk, ökar sakta men säkert aktiviteten och tillslut börjar kugghjulen processa alla intryck och blandar ihop det till en svart gegga av potentiellt material till någon form av text. Jag kan nog inte förklara det bättre. Skriv en rad själv, era sjuka jävlar så man får något att jämföra med!
Här kommer bilden till Sinnesstämning, hoppas den går att läsa på datorskärmen, annars får ni vänta tills plattan e klar och upplagd här! Jag återkommer.



/burlin

- författat på burlins mobila enhet