Fem minuter

Ni som orkar besöka min blogg/hemsida ibland, misstycker säkert inte nu när jag försöker skapa ett blogginlägg långt ifrån nykter!
Allting handlar ju som vanligt om gemenskap och att nå varandra så sakterliga.
Vi famlar ju alltid i mörker, verkar det som, trots den lilla känsla av ljus som vi ibland känner.

Så sällan det är då vi känner oss verkligt lyckliga och kanske släpper vardagens måsten och tyngd.
Vi kämpar ju så fruktanssvärt mellan 9-5 med att försöka få ihop till en vardag vi är nöjda över. Men det är sällan, åh så sällan, som vi verkligen lyckas!

Men tyvärr måste jag säga, att helgens lättsinne och ansvarslöshet ger oss en känsla av att vara världens mästare och bärare. Vi är ju alla blott människor och myror som kämpar med en tyngd som bara hittas inom oss själva. Den skapas ju mest av det vi förväntas att göra och därefter ser våra medmänniskor hur vi felar, hur rätt vi än gör.
Så fort vi kliver åt sidan har du någon som anmärker på just det!

Låt oss, snälla, komma förbi våra tvång och prestationstankar! Vi behöver bara fem jävla minuter för att känna att vi faktiskt lever.
Fem minuter av kärlek, fem minuter av omtanke, fem minuter av glädje, skratt och tårar.
Fem ynka minuter av att känna oss som en individ som har makten att faktiskt få bestämma vart vi är på väg!

Det räcker faktiskt med fem minuter för att vi ska få känna oss som våra egna Gudar och få leva ut den lilla dröm som alltid funnits där, tillsynes undangömd och hemlig, men nog så jävla aktuell!

Sov gott, mina damer och herrar!

/burlin