Allt förändras konstant. Det som var modernt igår är gammalt idag och så vidare.
Något som verkar stanna på tapeten är mångas känsla av utanförskap och missnöje. Det är någons fel att vi känner så mycket ilska och hopplöshet, men vems är egentligen felet?
Jag vet oftast när jag sagt eller gjort någonting fel och tar då även på mig skulden för vad det nu än kan vara. Och det jag tror fattas många idag är en liten gnutta ödmjukhet. För om vi alla skulle stå våra kast, medge att vi inte är bäst på allt och kan allt, då kanske det är lättare att lyssna på andra och ta till sig.
Just nu känns det som om min "höstcynism" börjar dyka upp, dvs att även jag lägger märke till mer skuggor än soldränkta fält.
Samtidigt är det väl lite nyttigt att vara lite extra kritisk och just nu lägger jag tankemöda på varför alla, inklusive mig själv, är så förbannat domedagstänkande!
Det kan vara vädret, den osäkra politiska stämningen i landet och vad jag hör och ser bland mina medmänniskor, jag vet faktiskt inte men jag tycker att vi ska ta och blicka inåt och se vad vi på ett personligt plan kan göra för att få oss själva och dom i våran direkta närhet att må lite bättre.
Alltså, något att tänka på medan vi faller, något att försöka förbränna negativiteten med för att få ångorna att förvandlas till optimism och klarsyn! Låt oss värma varandra, tänka på varandra, värna om varandra istället för att surt stå och genomlida en mörk höst och vinter med massor av åkarbrasor!
Tillsammans är man mindre ensam och förmodligen en gladare figur som kanske iallafall orkar försöka få oss alla att hamna på solsidan vad gäller gemenskap och positiv förändring!
Håll er flytande, mina vänner!
/burlin
- Författat på burlins mobila enhet
Location:Estunavägen,,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar