Ibland ser du på mig som om jag borde veta precis vad som borde sägas. Din blick är missnöjd över det val som var fel, det sättet jag gjorde det på utan att kunna förstå vad du menat.
Men jag kan inte läsa tankar. Har aldrig kunnat och kommer aldrig att kunna. Jag kan inte tolka tystnad eftersom den muren alltid förblir slät. Jag ser på dina ord som fallit platt till marken.
De ligger kanske kvar när du vänder dig om.
Ibland ser jag på dig och önskar att du förstod precis vad jag menar. Jag önskar att du inte frågade utan fick svar utav min blick. Jag förmedlar mina tankar men dina ögon verkar döva, jag vill bara att du förstod att allt jag någonsin har menat alltid varit gott.
Men du kan inte läsa tankar. Har aldrig kunnat och kommer aldrig att kunna. Du kan inte tolka tystnad eftersom den dimman förblir så tät. Du ser på mina ord som fallit platt på marken.
De ligger kanske kvar när jag vänder mig om.
- Författat på burlins mobila enhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar