Efter en lång dag, tidig morgon för avresa mot Dalarna med ohyggligt många kundbesök att se fram emot, till sen kväll, nu på denna restaurang som tillåter mitt jobb att betala notan för allt det goda.
Det är vid sådana här tillfällen skallen börjar glida ur sin lilla låda för att djupdyka ner i en oändlig ström av blandade tankar.
Det känns som jag kommit längre än jag trodde jag skulle komma. Jag har ju aldrig varit den som sätter upp långsiktiga mål och planerar för framtiden. Jag har tagit dagen som den kommer, Carpe diem, fånga vad du vill, när du vill.
Nu sitter jag och är lite nöjd över mig själv. Jag har ett jobb som kräver enorm planering och framförhållning, trots att det inte ligger i min natur.
(och här kom maten in så det jag skriver senare kan påverkas av min förmodade paltkoma)
Nu så, färdig! Det var gott och servetten fick aldrig bekanta sig med mitt knä. Jag känner mig själv ganska så bra ändå.
Jo, vad man trodde förr om var man hamnade nu. Jag trodde inte så mycket och efter ett ansenligt antal personliga haverier så tappade jag nog tron på det mesta dör en stund.
Räddningen blev skrivandet, musiken och vännerna.
Idag är man far och är bottenlöst djupt förälskad i min Laila. Jag vill att vi ska bo större men jag har jobb, vi har det bra, det får komma när det kommer - Carpe diem igen!
Har inte ni någon gång förundrats över hur det blev? Hade ni drömmar som ni lade ner er själ i för att förverkliga eller byttes de ut till något annat ni aldrig trodde
var möjligt?
"Livet är det som händer dig medan du planerar något annat", John Lennons egna ord och verkligen passande i detta sammanhang!
Vad planerade ni och dök kanske något annat upp medan ni färdades på er utsatta resa från A till B?
(kvällens bloggzon)
Sköt om er!
/burlin
- Författat på burlins mobila enhet
Location:Parkvägen,,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar