Ni vet och jag vet ungefär lika mycket eller litet om absolut olika saker. Det kanske inte betyder så mycket men är däremot sant eftersom ingen på denna jord är likadan som någon annan.
Hur som helst går vi omkring och tycker en massa saker om det vi ser, hör och upplever varje dag, timme och minut. Intryck och brister och faktsikt, mest saker vi är missnöjda över.
Människor vill så gärna må bra och känna glädje men ändå hakar vi upp oss på allt det som gör oss arga, nedstämda, irriterade och deprimerade. Sen vill vi gärna prata om det med allt och alla.
Det jag gör nu är väl lite åt samma håll efetrsom jag är jävligt kritisk mot mycket. Men jag försöker att inte glömma alla guldkorn i vardagen eller var de nu kan förnimma skimmer av en gnutta eufori. Här kommer min tanke om yttrandefriheten in och vad den kan göra för oss små människor. Mest av allt är den det värdefullaste vi har: Möjligheten, rätten och friheten att uttrycka oss i stort sett hur vi vill. Tyvärr, poängen i detta inlägg, är att få utnyttjar den på rätt sätt. Man kan sitta i domstol och hävda yttrandefrihet tills man förvandlas till mossa när det egentligen handlar om förtal eller hets mot folkgrupp. Man kan kan använda hela begreppet som sköld när man egentligen gjort övergrepp på hela betydelsen. Det finns många, många ställen där yttrandefrihet är det samma som dödsstraff, tortyr, omskolning i koncentrationsläger och mycket mer. I sådanna länder och fasciststater lider den som uttrycker sin sanna och ofta inte acceptabla åsikt av enorm paranoia: "Det är det direkta resultatet av paranoia. Den sortens paranoia som uppstår när alla som säger sin mening blir skoningslöst förföljda".
Vi klagar för mycket, vi hatar och ber folk att dra åt helvete innan vi skakar någons hand. Det jag kort sagt vill ha sagt är att istället för att lägga all kass energi och tid på att använda våra ord som vapen just för att de kan såra, hota förtrycka och lura bör vi väl istället kanske först säga till nära och kära att de är värda guld och att istället ge allt detta negativa till de som verkligen förtjänar det!
Samtidigt ska vi vara glada som KAN klaga och tycka precis hur tokiga saker vi vill (nästan) och det skall vi omfamna men samtidigt ha respekt för så att vi inte svärtar ner Yttrandefriheten som begrepp! Så ge bort det dåliga till de sämre skiktet! Skit ska skit ha, verkligen, men spara den då hellre till en tidpunkt när det är jävligt befogat! Vi har ju ändå moraliska skyldigheter. Ok, jag tar upp skyldig- kontra rättigheter vid ett senare tillfälle! Lev och njut, ta en konjak, läs en god bok, gå på konsert och bada naken men stäng för allt i världen aldrig käften om det nu inte visar sig att det är helt rätt.
Detta är mitt första inlägg och jag vill börja med att be om ursäkt för att bloggen ser fruktansvärt grå och trist ut men det får vara så tills jag vet vad jag pysslar med. Tanken är att min musik och mina dikter skall dyka upp här inom kort. Jag startade faktiskt denna blogg som en hemsida för burlin - mina låtar och dikter. För den oinvigde så pysslar jag med hiphop men är även trummis i hardcorebandet Lack of trust samt en vemodig Singer/songwriter kallad Kubler-Ross.
Jag säger vad jag tycker, jag skriver det jag anser vara rätt och språkar för att alla människor bör ha den rätten! Det är det alla band, konstellationer och Gud vet vad jag håller på med i grunden står för! MIN rätt att uttrycka mig och det kan jag lova att jag kommer fortsätta göra.
Sparka alltid uppåt, låt de som ligger samla kraft, tänk efter innan du säger något som känns viktigt så kommer förhoppningsvis en punchline alltid förbli en punchline!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar